När västen med texten assistans sätts på, då börjar jobbet för Hera. För husse gäller det att lita på sin fyrbenta assistent. För hunden att kunna ta sig fram ostörd även om det kan finnas mycket som lockar: spännande lukter, andra hundar och folk som vill klappa.

– I Karlstad verkar folk vara bra informerade. De respekterar assistansvästen och går inte fram och klappar hunden, säger Erik Andersson.

Tränar i butiksmiljö

Vi går på ett möbelvaruhus med Hera, Värmlands enda diabeteshund. Folk ler mot oss, men låter hunden och Erik gå ostörda.

– Butiksmiljö är bra att träna i för Hera och mig. Vi måste ju träna hela tiden och en gång om året är det prov för att se om vi fortfarande fungerar ihop och att Hera gör jobbet som assistanshund ordentligt.

Pålitlig partner

Erik var elva år när han fick diabetes med farliga variationer i blodsockerhalten. Sedan två år har han Hera som stöd.

– Hon har ju missat färre gånger än jag med min blodsockermätare, säger Erik.

Han förklarar att hon är bättre än honom på att märka av när blodsockret är farligt lågt.

– Det var ju först när jag fick Hera, som jag kände att jag hade ett vuxet liv. Innan var jag väldigt beroende av andra.