Vildhjärta – kallar hon sig – konstnären – författaren – skogsälskaren och pinnsamlaren. Nu har hon flyttat in pinnarna i Arvika bibliotek.

– För mig är de som sidor ur en dagbok, små forskningsresultat efter mina vandringar i skogen, säger Maria Westerberg (Vildhjärta).

Hon går med sin korg i skogen och samlar pinnar. Pinnar som får liv, blir figurer och berättelser.

Johannes Söderqvist – Vildhjärtas kärlek har tonsatt några av texterna ur hennes nya bok – Hjärtklappning.

– Mina böcker är ett sätt att få behålla pinnarna. Det finns bara en av de här pinnarna. Det är omöjligt att göra en till. De liknar oss ganska mycket. Skrapar man på ytan finns där nåt underbart, begåvat, sorgligt och ofta ganska löjligt. De är precis lika unika som vi, säger hon.

Under januari finns Vildhjärtas pinnar i biblioteket i Arvika – sen flyttar dom hem igen – hon vill helst inte sklijas från dem.

– Nej, det är hemskt. Jag hatar att sälja dem, säger Maria Westerberg.