Det sprakar och glöder i ässjan när Peder Sjöberg tar emot i sin smedja i Berga strax utanför Ekshärad. Han hamrar ihop delarna till ett kors som en kund i Örebro beställt.

– Jag sticker in järnet här i värmen så det blir glödgat. Exakt hur varmt det blir har jag ingen aning om, men jag ser på färgen när det är smidbart, säger han och lägger ett glödande rött löv på städet.

Kors rensades bort

Under 1700- och 1800-talet när det fanns gott om både järn och smedjor var järnkorsen vanliga på Värmlands kyrkogårdar. Men vid sekelskiftet rensades mängder av kors bort. De rostade och ansågs omoderna, så när de flesta kyrkogårdar skrotat sina kors och gått över till gravstenar blev Ekshärad ett av undantagen. Det var tack vare en prost vid namn Krook som förbarmade sig över korsen. 1908 startade Peder Sjöbergs farfar, Axel Sjöberg en smedja på orten. Han var en av de som förde traditionen vidare genom att restaurera gamla och smida nya kors.

– På 30- och 40-talet kom järnkorsen tillbaka och idag är det väldigt populärt faktiskt, säger Peder Sjöberg.

Han är tredje generationen smed som tillverkar korsen eller livsträd som de också kallas med sina grenar och löv som vajar i vinden.

– Jag hade väl inget annat val egentligen och det är viktigt att föra traditionen vidare tycker jag eftersom företaget är över hundra år. Det får icke dö ut.

Vid Ekshärads kyrka finns mer än 450 gravkors idag, det äldsta är från 1758. Sedan Peder Sjöberg tog över smedjan efter sin far 2010 har han hunnit göra ett 50-tal kors som finns utspridda både i och utanför landet.

– Jag har fått beställningar från Norge och Tyskland och mycket utifrån landet så det är inte bara Ekshärad och Värmland.

”Pension är för veklingar”

Peder Sjöberg hoppas att den snart 110-åriga smedjan ska leva vidare genom hans barn eller barnbarn. Men att han fyllt  65 år betyder inte att han tänkt gå i pension än på länge.

– Det är roligt, det är hemskt att säga att det är roligt med ett järnkors, men det är det ju faktiskt.

Du har fått en nytändning nu när det egentligen skulle gå i pension?

– Ja, jag har fått en väldig kick. Pension det är för veklingar, säger han och upplyser om att både hans far och farfar höll på till de var långt över 80 år.

Löv skärs med laser

Många av yrkets förutsättningar har också förändrats med åren. Peder har helt andra tekniska hjälpmedel än hans far och farfar hade. Han får till exempel hjälp att skära ut delar till korsen med laser vilket sparar en hel del tid.

– Jag är ingen konstnär, men jag försöker bevara en kulturskatt, säger han.

Hur viktigt är det för dig att det lever vidare?

– Det är väldigt viktigt tycker jag. Viktigt för hela Ekshärad.