– Det är jobbigt att se allas känslor. Alla mina gamla arbetskamrater och så. Det är en epok som går i graven, säger Susanne Olsson.

Hon har jobbat på tryckeriet sedan -86. Och det är ett yrke som gått i arv i familjen. Susannes pappa började som springpojke på VF som 15-åring. Mamman jobbade i bokbinderiet och senare i packsalen och Susannes dotter har varit inne på somrarna och jobbat extra. I dag är det bara Susanne som jobbar kvar, men snart gör hon sin sista dag.

– Jag får söka något nytt som jag kan brinna lika mycket för. Jag hoppas att det finns något jobb för mig där ute, säger hon.

Susanne Olsson är en av 17 anställda som förlorar sitt jobb.