Bland folk i Årjäng som vi möter finns en viss rädsla för att uttala sig om vargen. Men förklaringar till misstroendet mot politiker och myndigheter finns det många.

– Jag tror det beror på att jägarna är lite skrämda för att vargstammen ska få växa, säger Annika Johansson från Sillerud.

– Det är långt mellan huvudstaden och Glaskogen, tillägger Rickard Ohlin, som är handlare i Sillerud.

Enligt Umeåforskarna Göran Ericsson, Camilla Sandström, Anders Kagervall och Maria Johansson, som gjort undersökningen ”Attityder till varg och vargförvaltning”, är misstroendet  mot maktens representanter tydlig när det gäller vargfrågan.

– Vi finner inget stort stöd för de myndigheter som hanterar vargfrågan, men stödet för lokala myndigheter är större, säger professor Göran Ericsson vid SLU i Umeå.

Och i de fem värmländska kommuner där forskarna frågat allmänheten, så har bara var femte person förtroende för riksdagens hantering av vargfrågan, men också kritiken mot länsstyrelsen är påtaglig. Här har bara ungefär var tredje tillit.

– Rovdjursförvaltningen är nu ganska otydlig. Det är logiskt att folk känner sig frustrerade, säger Maria Falkevik, som är rovdjursansvarig på länsstyrelsen i Värmland.

Roland Kylén är jägare i Årjängs kommun och han hänvisar till de olika turerna kring vargjakten.

– Våra beslutsfattare vågar inte sätta ner foten och bestämma, det är ett problem.

I undersökningen har forskarna frågat om man kan tänka sig att ha varg i närheten av bostaden. I Värmland går åsikterna starkt isär. I Karlstad säger 22 procent nej på frågan, i Årjäng är den siffran 51 procent.

Undersökningen pekar också på att stödet i allmänhet för varg i vårt land minskar och att stödet för jakt på varg är stort.