På fredag lämnar länsstyrelserna i mellersta förvaltningsområdet förslag om länsvis fördelning av varg. Förslaget utgår från regeringens nationella målsättning att garantera en livskraftig vargstam med gynnsam bevarandestatus och ambitionen att få en spridning av vargstammen över landet.

– Vi vill minska koncentrationen av varg till vissa områden och föreslår därför att miniminivån sänks från 11 föryngringar till i snitt 7,5 föryngringar per år, säger Maria Falkevik, rovdjursansvarig på Länsstyrelsen Värmland.

Översyn vart femte år

Miniminivåerna för landets stora rovdjur ses över vart femte år. Siffran 11 föryngringar är alltså från 2014, då det fanns mer varg i Värmland än vad man bedömer det gör idag.

– Den nya siffran speglar bättre den proportion av vargstammen som Värmland ska ha vid en jämnare utbredning av vargstammen än vad den förra miniminivån gjorde, säger Maria Falkevik.

Men siffran för föryngringar har inte någon större betydelse för en eventuell jakt, men än att om en inventering visar en siffra under miniminivån så blir jakt i det aktuella området inte aktuell.

– I praktiken är det vargarnas totala antal i landet som avgör om det finns möjlighet till licensjakt, och det som avgör var någonstans jakt bör ske, är var koncentrationen av revir är som störst, säger Maria Falkevik.

Konstaterade föryngringar

En föryngring betyder att man kan fastställa det har fötts nya valpar i ett revir under året. Antalet konstaterade föryngringar ligger till grund för beräkningen av storleken på den svenska vargstammen. Idag beräknas en vargföryngring motsvara 10 vargar.

2015 fick Naturvårdsverket i uppdrag av regeringen att utreda gynnsam bevarandestatus för varg. I slutredovisningen rapporterade Naturvårdsverket att sammantagen forskning visar att det behövs minst 300 vargar i Sverige, samt minst en ny immigrant från Finland eller Ryssland vart femte år för att vargen ska kunna anses ha gynnsam bevarandestatus.

Det är Naturvårdsverket som tar slutligt beslut i frågan.