Under hösten spelades de sex avsnitten in, bland annat i Karlstad, där Lars Lerin blir konstlärare för 13 personer med olika funktionsnedsättningar. I går sändes avsnitt nummer två och under dagen samlades ett gäng uppspelta deltagare på Våxnäs i Karlstad för att prata om det de har sett. De sitter runt ett bord och går varvet runt.
Janni Littorin är en av Lars Lerins lärlingar i dokumentärserien, och hon tycker att det är nervöst när man inte är van att se sig själv på tv.
– Jag tror att alla känner så. Men det är också som att titta på härliga minnen man har varit med om.
”Den där gnistan fanns där från början”
Under inspelningsprocessen kom alla medverkande varandra nära. Det de flesta pratar om efteråt är inte bara konst, utan framför allt gemenskap. Därför bestämde de sig för att fortsätta ses en gång i veckan.
– Jag kände ju redan från början när vi kom samman, att vi hade så bra kontakt och att vi förstod varandra. Du vet, den där gnistan fanns där från början, säger Lars Lerin.
”Många här längtar efter onsdagarna”
Wanja Asplund är projektledare för Lerins lärlingar på Karlstads kommun, och hon tror att gruppen kommer att fortsätta ses även i framtiden.
– Framför allt under tv-seriens gång måste vi fortsätta träffas och prata om hur det påverkar oss. Många här längtar efter onsdagarna och vill att vi ska ses.
Per Anteryd tycker också att det är roligt att träffa alla deltagare och mentorn Lars Lerin varje vecka.
– När vi började så kände jag inte några av dem, men det gör jag nu när vi har arbetat tillsammans. Jag har fått nya vänner och det har varit väldigt bra, säger han.