16.07 Förhandlingarna avslutas för dagen och fortsätter på torsdag klockan 09.00.

Fått okej från flera håll

16.02 Ytterligare försvarare ställer frågor och det framkommer att den åtalade menar att de fått okej för nollningen från fem håll, bland annat flera vuxna på skolan.

15.59 Det ena målsägandebiträdet tar över med ett par frågor, det andra fortsätter med en fråga innan försvaret tar över förhöret.

15.50 Åklagaren börjar ställa frågor efter att pojken är klar med sin egen redogörelse. Bland annat talar de om hur och när strykjärnet kom fram och hur det skulle användas. Den åtalade säger att syftet var att bibehålla en gammal tradition, att det skulle vara spännande men inte farligt.

Åklagaren hävdar att det borde varit meningen att de yngre pojkarna skulle bli lite rädda, men det menar den åtalade att är helt fel.

Stressade över nollningsidé

15.39 Pojken berättar att han och de andra tredjeringarna på hans elevhem blev lätt stressade för att de inte kom på någon bra nollningsidé men kände att de ville hålla i traditionen.

Han berättar att han bar strykjärnet till det andra elevhemmet på lördagen och att det var han som höll i strykjärnet i det första rummet och att de skrattade tillsammans med den förra pojken som fick strykjärnet på sig.

I det andra rummet är det han som lägger ett tyg över ögonen på den yngre pojken. Han ser också att en av hans kamrater står och fipplar med kontakten. Han säger att det inte existerar i hans värld att de skulle skada någon, att det är väldigt olyckligt att det blev såhär.

Han berättar också att han frågade pojken som brännskadades, vilket de inte visste då, hur det var och att han fick svaret av målsägande att allt var lugnt.

15.24 Pojkens försvarare tar över och fortsätter förhöret. Han bekräftar att han inte trodde att kontakten varit i. Han trodde att de yngre pojkarna skulle uppfatta det som ett skämt.

De övrigas försvarare ställer kompletterande frågor. Det framkommer att han inte förstod att strykjärnet kunde bli så varmt på så kort tid.

15.23 Förhöret avslutas.

Förhör inleds med en annan av de åtalade pojkarna.

15.21 Målsägandebiträdet tar över och fortsätter förhöret med den åtalade. Då framkommer att den åtalade använt strykjärn en gång tidigare.

”Syftet var inte att skrämmas”

15.09 Åklagaren ställer frågor bland annat om syftet med nollningen och om den åtalade kände på strykjärnet eller höll handen framför. ”Nej” svarar pojken som menar att han inte hade någon anledning att tro att det var varmt. Han såg aldrig att kontakten var i vägguttaget. Syftet var inte att skrämmas och han antog att alla förstod att det var på skoj. När pojken som brändes gav ljud ifrån sig trodde han att det var för att pojken blev lättad.

15.00 Förhandlingarna återupptas. Förhör med ytterligare en åtalad pojke.

Han redogör för händelserna den aktuella dagen i augusti. När de gjorde nollningen i det andra rummet tog han strykjärnet, tittade på det och såg att det inte lyste. Först när han skulle stoppa ner det i väskan igen kände han att det var varmt, säger han.

14.31 Förhör avslutas. Det är paus.

”Min mamma gör det åt mig”

14.15 Efter ytterligare frågor tar andra målsägandebiträdet över. Därefter den åtalades egen försvarare och sedan övriga försvarare som ställer kompletterande frågor.

Bland annat berättar den åtalade på nytt att han hade uppfattningen att de fyra pojkarna på de två rummen var informerade innan de kom dit med strykjärnet.

14.12 Målsägandebiträdet fortsätter förhöret och frågar bland annat om han använt ett strykjärn tidigare. Den åtalade svarar att han skäms över att säga det, men det har han inte. Hans mamma gör det åt honom, säger han.

14.00 Åklagaren frågar vad som är syftet med det hela.

– Ett skämt, svarar den åtalade.

13.47 Förhör med en av de åtalade inleds.

Han redogör för händelseförloppet och beskriver att det var ett hårt tryck från skolkamraterna på att göra en nollning. Det är en tradition att tredjeårseleverna har ansvar för ”existensbevis”.

Åklagaren börjar ställa frågor.

13.45 Försvaret tar över och fortsätter med kompletterande frågor.

Fick skjortan som ögonbindel

13.41 Ännu en målsägande förhörs. Han började på höstterminen och kände till att det kunde ske en nollning och var förberedd på det samma dag som det skedde. Han får skjortan som ögonbindel. De andra killarna ställde upp honom och han fick skjortan i munnen för att inte kunna skrika och fick sedan ett kallt strykjärn mot kroppen. Han tyckte att han hörde på rösten att det var glimten i ögat, att det var på skoj. Dessutom kände han en av killarna och då kände han sig trygg, berättar han.

13.30 Ett målsägandebiträde fortsätter förhöret och det framkommer att pojken ej känt sig kränkt alls. Försvaret tar vid och stället kompletterande frågor, bland annat om husfars agerande före och efter nollningen.

13.26 Han berättar att han känner en av de åtalade pojkarna sedan tiden innan händelsen. Han har även ett syskon som gått på skolan och har därigenom fått veta att det finns något som kallas ”existensbevis”. Att något ofarligt men lite skrämmande kan ske.

Strax före händelsen på det första rummet blev de förvarande av husfar. Det kändes spännande och läskigt i situationen, säger pojken.

13.24 Förhöret avslutas och förhör inleds med en tredje målsägande

13.22 Försvarsadvokaterna fortsätter förhöret med kompletterande frågor.

Rumskamraten berättar

13.03 Rumskamraten förhörs. Han berättar att han kände till att det skulle vara någon slags aktivitet. Det hade han fått veta under introduktionsveckan.

Han säger att de kunde ha tagit ställning till om de ville vara med i aktiviteten eller inte och förklarar att man kunde ha reagerat om man inte ville vara med.

Rumskamraten berättar att när han fick strykjärnet på ryggen så spelade han med och skrek ”aj, det gjorde inte så ont”. Efter det fick han klappar på axeln och inbjudan till diskot och efteråt när ljuset tändes fick han veta att hans kompis hade blivit bränd, säger han.

13.00 Förhandlingarna återupptas

11.42 Förhöret med pojken avslutas.

Det blir lunchpaus och rättegången fortsätter klockan 13.00.

Pojken berättar om strykjärnet

11.33 En försvarare frågar pojken om han överhuvudtaget vet vad ett ”existensbevis” innebär. Pojken svarar nej.

Försvararen läser ur ett protokoll att pojken uppgett på akuten att det var några som skulle skoja med honom. En annan försvarare frågar om pojken kommer ihåg att killarna tjafsade med varandra efteråt om vad som hänt. Pojken svarar ja. Försvararen frågar vidare om pojken då förstod att det inte var meningen. Pojken svarar ja.

11.28 Den anställdes försvarare frågar pojken om han förstod att det var andra aktiviteter än disko den dagen.

Pojken säger att han inte visste något om någon nollning och att varken husfar eller hans syskon, som också gick på skolan, hade sagt något om det.

11.27 En annan försvarare frågar pojken om han förstod vad killarnas avsikt var när de kom in i rummet. Pojken säger att han trodde att de ville skrämmas.

11.22 En av försvararna frågar pojken om han kunde ta sig loss och pojken säger att han inte kunde det och förklarar det med att han var osäker på vad som skulle hända. Han var osäker på om killarna skulle göra något dumt.

Försvararen frågar om smärtan och hänvisar till tidigare förhör där pojken sagt att det gjort ont men inte jätteont. Pojken svarar att det gjorde jätteont.

11.20 Pojkens juridiska ombud ställer frågor. Pojken får flera frågor om själva brännmärkningen och säger han trodde att han skulle brännas på samma sätt som man bränner kor. Han berättar också att han fick sömnproblem efter händelsen.

11.15 Pojken fortsätter med att berätta att de kramades om av de äldre pojkarna som sedan lämnade rummet. Sedan kom husfar in och fick veta vad som skett och de äldre killarna fick be om ursäkt. Senare kördes han till akuten. Pojken berättar att brännskadan gjorde ont under en veckas tid.

”Nu kommer vi bränna in ett B i din rygg”

11.10 Pojken berättar vidare att han inte såg tydligt om det var ett strykjärn eller inte. Sedan sa killarna att målsägande skulle lägga sig ner på golvet och pojken säger att han fick ögonbindel. Han säger att killarna satte något i väggen, sedan drog de upp skjortan och sa att ”nu kommer vi bränna in ett B i din rygg”. Sedan sprutade de vatten och brände honom och då gjorde det väldigt ont, säger pojken. Han blev rädd och ställde sig upp.

10.55 Pojken berättar att han var ny på skolan när det hände och att han provgått där under ca en vecka. Pojken berättar att några killar säger att de ska gå in på rummet och lägga sig ned och att några killar sedan packar upp en väska med några sladdar. 

10.50 Förhandlingarna har återupptagits och en av pojkarna som brändes förhörs. 

10.30 Rätten tar paus och förhandlingarna återupptas 10.45

10.26 En försvarare säger att hans klient anländer till skolan samma eftermiddag som händelsen äger rum och att han inte har deltagit i planeringen.

En annan försvarare säger att dennes klient varit med i planeringen och där har det framkommit att ”ubåten” vore en lämplig aktivitet och att han ser strykjärnet för första gången när han går in i rummet.

Rektorn noga med reglerna enligt försvaret

10.20 En försvarare säger att det hela inleddes den 21:a augusti då rektorn höll möte och tog upp vad som skulle ske den 24:e. Enligt försvaren var rektorn noga med att betona att det inte fick vara kränkande, men det fick vara skrämmande. Försvararen fortsätter med att det skulle bygga på frivillighet och om någon uppfattade sig som kränkt så skulle det avbrytas. Försvararen säger att hans klient ej deltagit aktivt. 

10.13 En annan försvarare säger att boendet sker under överseende av troman och husfar och att dennes klient under studietiden fått ta del av skolans traditioner och själv fått känna på ”existensbeviset”. Och som äldre elev har det landat på honom att delta i nollningen, ett slags rollspel där alla elever är medvetna om det kommer att ske något. Men han har inte känt till att strykjärnet varit varmt och var helt passiv i rummet säger försvararen.

10.08 En försvarare menar att samtliga elever visste om att det skulle innebära en viss överraskning och att det har funnits ett samtycke.

En annan pojkes försvarare säger att hennes klient också har uppfattningen att det rör sig om ett kallt strykjärn men när han ser sin skolkamrat fippla med kontakten varnar han och säger att de ska vara försiktiga.

”Kontakten fastnade”

10.01 Försvararen till en av pojkarna menar att pojken dragit ut kontakten men att den fastnade och det tog en liten stund att få ut den men han utgick från att det inte kunde bli varmt under den korta stunden.

Den anställdes försvarare säger att enligt klienten har rektorn gett klartecken till nollningen och att man har diskuterat hur den ska genomföras. Den åtalade som är anställd vid skolan menar att han inte lämnat något medgivande till användningen av strykjärnet.

09.53 De juridiska ombuden för de två pojkarna som brändes vill tillföra att det ej funnits samtycke.

09.51 Åklagaren är färdig med sin sakframställan.

09.45 När strykjärnet läggs på pojken är det inga våldsamma känsloyttringar från hans sida mer än att han stönar kort, berättar åklagaren.

Åklagaren fortsätter med att en husfar på de yngre pojkarnas elevhem upptäcker vad som skett och då måste pojken åka till sjukhus. Åklagaren visar upp bilder på elevernas rum samt brännskadorna som den ene pojken fick på ryggen. Åklagaren redogör för sjukvårdens dokumentation där det bland annat framkommer att brännskadan var av andra graden på ett 14x10 cm stort område.

Ska brännas med mer inlevelse

09.45 I första rummet läggs strykjärnet på magen på de två yngre eleverna.

– Man gör uttalandet om att man ska brännas eller skapa en uppfattning om att strykjärnet är varmt, säger åklagaren.

Sedan förs diskussion bland killarna om att man ska göra det med lite mer inlevelse i nästa rum. En av pojkarna sätter kontakten i vägguttaget så att den yngre pojken ska se det och sen är tanken att sladden ska dras ut men det sker för långsamt och strykjärnet hinner blir varmt så den förste pojken får brännskador. När den andra pojken får järnet på sig har det svalnat något och han blir inte lika bränd enligt åklagaren.

09.41 Åklagaren går in på bakgrunden och planeringen av händelsen:

Den 24:e augusti träffar några av pojkarna husfar för att diskutera hur nollningen skulle genomföras. Då lyfter någon fram idén med strykjärn. Enligt åklagaren har husfar godkänt att de använder strykjärn. Det har även diskuterats att man inte får skada någon.

Senare ska det hållas ett disko och man går till det elevhem där de nya pojkarna bor. På vägen dit får alla klart för sig att man kommer att använda strykjärn för att genomföra det så kallade ”existensbeviset”, eller nollningen enligt åklagaren.

Samtliga förnekar brott

09.35 Samtliga åtalade förnekar brott, de saknar uppsåt och menar även att det funnits ett samtycke hos målsägande. Den anställde på skolan som åtalas säger att han ej främjat brott och ej förstått att man skulle skrämma de yngre pojkarna och ej gett sitt tillstånd. Det begärs ett solidariskt skadeståndsyrkande från samtliga åtalade på 15 000 kronor för kränkning. Samt ett solidariskt skadestånd från två av de åtalade på 19 200 kronor för sveda och värk. Skadeståndsyrkandet bestrids av försvaret.

09.21 Efter överläggandet meddelar rätten att rättegången ska fortsätta utan lyckta dörrar. En advokat säger att en av de åtalade tidigare haft en av nämndemännen som chef, men både rätten och de åtalade anser ej att det finns någon jävsituation. Åklagaren går igenom åtalet och händelseförloppet i augusti.

09.16 Även målsägandes juridiska ombud samt delar av försvaret håller med åklagaren. Rätten tar paus för att överlägga.

09.11 Efter en presentation meddelar rättens ordförande att han har planerat att hinna med två målsägandeförhör under förmiddagen. Yrkanden på lyckta dörrar framkommer. Åklagaren motsätter sig det.

09.00 Rättegången inleds och Värmlandsnytt är på plats för att rapportera.