När livet varit tufft har skrivandet blivit en helande värd att fly in i för 62-årige Martin Anderson, men att kunna skriva poesi fanns inte på kartan när han var liten.

Han kom till norra Värmland som barn efter att han ertappats med att sälja droger i hemstaden Göteborg. Han skickades till en drogfri miljö, men de kommande åren blev allt annat än drogfria. Redan som 15-åring var han springpojke åt en av Karlstads storlangare och sedan följde många år av tungt missbruk. 

– Jag brukar säga att det är lättare att räkna upp vilka droger jag inte tagit än vilka jag har testat.

”Att jag skulle skriva dikter var otänkbart”

I tidig ålder fick han veta att han var ordblind och han sattes i skolmognadsklass.

– De förklarade lite snällt att man var mindre begåvad.

Bara tanken att Martin senare skulle ösa ur sig dikter mest hela kvällarna var utopisk då. Vändningen kom när han i 20-års åldern gick på Ingesunds Folkhögskola och efter det Härnösands folkhögskola för vuxna med läs- och skrivproblem. Då lärde han sig skriva och stava. Ungefär vid samma tid hamnade han i sin första djupa depression och det var då hans tankar blev till ord och poesin blev terapi.

Drömmer om att bli publicerad

Sedan många år tillbaka är Martin fri från droger och han trivs med livet som skald på kvällarna och parkarbetare åt kommunen om dagarna. Förutom dikter blir det en och annan aforism:

”Först tar du drogen – sedan tar drogen dig”

Drömmen för Martin Anderson är att nå ut med sina dikter och få framföra dem för en publik.

I klippet ovan bjuder Martin Anderson på några av sina dikter.