Hundägarna Kjell och Eva Jellum bor i Sarpsborg i Norge, men har fritidshus i byn Brevik i Västvärmland. Något pass behöver inte Kjell och Eva för att åka hit, men deras hundar behöver pass där det framgår att de fått ett piller av en veterinär.

– Onödigt arbete för våra veterinärer och en massa byråkrati för oss, säger Eva Jellum som passerar gränsen med hundarna många gånger under året.

De tidigare bestämmelserna från norska Mattillsynet innebar att hundägarna själva kunde sköta medicineringen var 28:e dag och sedan själva intyga att så skett. Men nu ska en veterinär intyga detta och hos distriktsveterinärerna i Arvika har det inneburit en kraftigt ökad arbetsbelastning.

– Ifjol från den första maj fram till idag hade vi sju besök, i år är det 260, berättar distriktsveterinären Marit Oppedal i Arvika. Det leder ofta till längre väntetider hos oss eftersom många kommer hit oanmälda.

Besöket tar cirka tio minuter för veterinären. Identiteten hos hunden ska kontrolleras, pillret ska ges, åtgärden ska journalföras och hundens pass ska uppdateras.

Men hur effektiv är medicineringen?

– Helt hundra kan man inte vara att den skyddar, men det är en bra åtgärd för att skydda Norge för dvärgbandmasken, svarar veterinären Marit Oppedal.

Eva Jellum är däremot kritisk.

– Jag har hört att skyddet varar några dagar och då är det bortkastade pengar för oss gränspendlare.