Nallekort används ofta i vårdnadsutredningar, bland annat på Familjerätten i Karlstad. Barnet får en fråga, till exempel hur det känns att flytta från pappa till mamma, och pekar på den nalle som bäst beskriver känslan. Svaret blir en del i bedömningen när tingsrätten dömer vem som ska få vårdnaden, eller var barnet ska bo.

”Helt irrelevant”

– Det är helt irrelevant, vilken docka som pappa påminner om eller som återspeglar farmors humör. Det har inget med saken att göra. Dessutom är det inte vetenskapligt utprövade metoder, utan de är påhittade nere i Australien någonstans, säger Bo Edvardsson, docent i psykologi vid Örebro Universitet.

Han menar att det finns felkällor som utredarna inte är medvetna om. Det barnet svarar kan till exempel påverkas av var nallekorten är placerade på bordet, eller vad barnet förväntar sig att någon vuxen vill att det ska svara.

”Kan aldrig veta”

– Jag kan aldrig till hundra procent veta precis om det är den genuina känslan eller om det är något som någon har sagt att barnet ska säga. Men det är förhoppningsvis den känslan som barnet sitter med just då, säger Sofia Engström, avdelningschef för Familjerätten i Karlstad kommun.

Men ska det här verkligen hamna i en utredning som får så stor vikt i en tingsrättsdom när det gäller vårdnad?

– Utifrån att lagstiftningen lägger stor vikt vid att vi ska höra vad barnen säger, så behöver vi också sätt att få barnen att beskriva sina känslor och sin situation. Och då är det ett gott redskap bland andra, säger Sofia Engström.