En gôbb tänkt te sälj ett kalvskinn te handlern.
”Men du had att ett littet skinn”, tyckt han.
”Ja, dä va dä, ”svard han, ”men dä rack da ikring kalven!”
Texten är skriven på fryksdalsmål och texten är hämtad ur boken ”Når hôr hôls”, alltså ”När var hur”. Boken är en grammatikbok över hur dialekten fryksdalsmål är uppbyggd. Ord kortas av, en del ord finns inte alls men mest präglas målet kanske ändå av accentvaggningen.
– I stället för att säga raka ord då, kanske dansa, så blir det daans, man vaggar med det. Eller måne bli måån, och det här sträcker sig kanske i den här delen som är Fryksdalen. Torsby, Gräsmark och en del av Älvdalen, säger Ann-Charlotte Dahlén, författare till boken.
En försvinnande kultur
Hon är själv uppvuxen i Fryksdalen och var tidigare språklärare. Ann-Charlotte Dahlén pratar själv fryksdalsmål och boken tog henne tre år att skriva. Idag presenterade hon den på biblioteket i Sunne och för henne betyder boken att ett ursprung lever vidare.
– Dialekten försvinner, det krymper och efter ett tag, tio-tjugo år, vad finns det kvar av det? Det är ju en kultur som försvinner med den. Det här språket var ju varit använt under många hundra år och det var ett helt fungerande språk, säger Ann-Charlotte Dahlén.
För någon som inte kommer från Värmland, går det att förstå den här dialekten?
–Ja det är frågan det! Man förstår nog inte alla ord, säger Ann-Charlotte Dahlén.
En man sålde en kalv till en slaktare som menade att kvalitén inte var den bästa:
–Kötte ä ju blått, sa slaktarn.
– Färgen va dä väl allri frågan ôm”, sa mannen.