Det syns att man kommit till en småbarnsfamilj redan när man stiger in hos familjen Lars och Junior Marques Lerin. Leksaksbilar, en gunghäst och gosedjur trängs på köksgolvet. Mitt i alltihop springer sonen Rafael omkring. Det är inte många sekunder han är stilla.

– Det är helt upp och nedvänt!  Det är ett helt annat liv sen han kom hit, säger Lars och tittar kärleksfullt på Rafael.

Vi sitter vid köksbordet och dricker kaffe och pratar om föräldraskap – som också är temat i den nya säsongen av ”Vänligen Lars Lerin”.

– Du vet, det är ju en kärlek som är helt otrolig, och ju äldre han blir desto roligare blir det, säger Lars.

– Han har såna egenheter, sån humor. Man fattar inte vart allt kommer ifrån!

– Han är så underbar, fyller Junior i. Han har förändrat våra liv jättemycket!

Behovet av att måla kvar

Men även om Rafael numera kommer först av allt har lusten – behovet -  av att måla inte förändrats. Så snart han får möjlighet går Lars den korta sträckan över gårdsplanen till ateljén.

– Jag har ju den där dragningen att jag vill hit ut till mina färger, hur mycket jag än älskar Rafael och att ligga på köksgolvet med honom , förklarar han. Det är som en sjukdom, ett behov. Det är en del av mig själv.

Hur viktigt är det?

– Ja jag kan inte fungera om jag inte får måla.

Utanför ateljéfönstret breder Vänern ut sig, för dagen går vyn i tusen nyanser av grått. Men Lars behöver inga storslagna utsikter för att få inspiration.

– Jag behöver egentligen inget särskilt att gå igång på.  Jag behöver bara gå ut hit och fortsätta där jag slutade dagen innan. Den ena bilden har alltid gett den andra, och hittills har det aldrig tagit slut, lyckligtvis.

Älskad och folkkär

Lars Lerin har en historia av missbruk av både tabletter och alkohol. Han har berättat om sin rädsla och osäkerhet, och beskrivit sig själv som närmast folkskygg. Idag är han fri från droger. I den första säsongen av ”Vänligen Lars Lerin” sökte han nya vänner – och blev både älskad och folkkär på kuppen.

– Det som var innan är ingenting mot de här TV-programmen, alla brev och telefonsamtal!

Men jag trodde du var blyg?

– Det är jag nu också, fast jag har fått motarbeta det. Rädslan får inte styra livet, annars får man bara gå runt och vara rädd och undvika saker. Det har jag gjort i nog många år.

Men är det du som har förändrat dig eller är det livet som har förändrats?

– Det är nog jag själv. Jag har fått hjälp att ändra mig. Jag har fått en annan syn och ett perspektiv som har öppnat sig. Rädslan har vikit undan.

Han skrattar.

– Säger jag med skräckslagen min.