Det är en gråmulen marsdag när vi möter Simin Rezai. Hon är en av få flickor bland de ensamkommande unga i Karlstad, och hon fruktar för sitt liv.
För oss berättar hon hur hon blev bortrövad och bortgift i en grannfejd i hembyn i de centrala delarna av Afghanistan. Mannen som rövade bort henne var 50 år, Simin 15.
– Min man var inte bra. Han hade fru och barn och han var gammal. Han misshandlade mig mycket, och hans fru och barn behandlade mig som en slav. Jag vara bara 15 år.
Brodern sålde allt och flydde med henne
Hon tittar sorgset rakt fram och tårarna rinner medan hon berättar.
Simin fick hjälp att fly av sin bror. När båda föräldrarna omkommit sökte han upp henne. Han hade sålt det lilla de ägde och betalat människosmugglare för att ta dem hela den långa vägen till Sverige.
Men resan blev kaotisk och längs vägen tappade de bort varandra.
– Det var jättetufft hela vägen. Jag var så rädd för att min man skulle hitta mig och döda mig. Nu vet jag inte var min bror är. Jag är ensam här och jag har ingen som kan hjälpa mig.
Men varken Migrationsverket eller Migrationsdomstolen tror på Simins berättelse. De anser att den är för detaljfattig, motstridig och vag.
– När det gäller att bedöma robustheten i utsagan tittar man på att berättelsen är sammanhängande, rimlig, fri från motsägelser och inte strider mot aktuell relevant landinformation, säger Mats Dahlström, rådman i Migrationsdomstolen och domare i Simins fall.
Lider av PTSD
Men Simin Rezais advokat, Karin Lexell, menar att rätten varken tagit hänsyn till Simins diagnos posttraumatiskt stressyndrom, eller hennes kulturella bakgrund.
Enligt Karin Lexell gör de att hon inte kan berätta på det sätt som Migrationsverket och Migrationsdomstolen kräver.
– Diagnosen gör att det är svårt för henne att hålla en röd tråd, och det hon ska berätta om är ju just det som gjort henne sjuk, och som hon försöker förtränga. Dessutom är hon inte van varken att tala inför andra eller att lyssnas på.
Simins ärende är nu överklagat till högsta instans, Migrationsöverdomstolen. Själv är hon övertygad om vad en utvisning skulle innebära.
– De kommer att döda mig. När en kvinna lämnar sin man i Afghanistan säger de att hon är en hora. Jag säger till Migrationsverket, snälla döda mig inte. Skicka mig inte till Afghanistan.