På torsdagskvällen är Sofie Skoog en av 13 hoppare i höjdfinalen när inomhus-VM i friidrott inleds. Det blir svenskans första final sedan OS i Rio de Janeiro för ett och ett halvt år sedan.

27-åringen är, som nästan alltid, på ett strålande humör inför tävlingarna i Arena Birmingham. Men Skoog erkänner att det har varit tufft när utvecklingskurvan har planat ut. I fjol blev det som bäst 1,94 – och dessutom missade finaler i både inomhus-EM och VM.

– I mitt huvud kände jag efter 2016 att nu kommer jag förbättra mig flera centimeter, jag blir bättre på allt och nu kommer det här bli jättehögt. Och så blev det inte det. Det blev samma. Det är väldigt jobbigt mentalt att ta sig över den knölen och fortsätta jobba på, säger hon till TT.

Starkare och snabbare

Siffrorna från träning visar samtidigt entydiga resultat: Sofie Skoog är både starkare och snabbare nu än förut.

– Det finns inte en enda grej som inte är bättre. Vi (Skoog och tränaren Stefan Holm) går bara och väntar på att jag ska få den där ”pushen” igen, som jag fick när jag började träna med Stefan. Vi har jobbat jättemycket med tekniken, för att jag ska få ut det där som finns i kroppen.

Skoog har flyttat tillbaka ansatsen, springer med högre fart och sätter därför i foten lite längre från ribban. Det är små detaljer som måste klaffa. Någon grads felaktig vinkel på upphoppsfoten kan få förödande effekt på hoppet. Men även om inomhussäsongen inte har bjudit på mer än 1,91 meter är Skoog hoppfull inför VM.

– Det känns som att det har blivit bättre och bättre för varje tävling. Jag vill göra det bästa jag har gjort i år, jag känner att jag har mycket mer att hämta och är inte alls nöjd med 1,91, säger värmländskan, som börjar bli lite av landslagets mästerskapsveteran.

Åttonde raka

Sedan debuten i inomhus-EM 2015 i Prag har Skoog inte missat vare sig EM, VM eller OS – och som enda svensk gör hon nu sitt åttonde raka mästerskap.

– Jag vet. Jag har ju en tränare som är en liten statistiknörd och vi har gjort det till en liten grej. Jag ville inte bryta sviten, säger Skoog, som både i OS (sjua) och i senaste inomhus-VM (femma) rev ut sig på höjden som till slut räckte till medalj.

Kan hon bara få kroppen att flyga ett par centimeter högre finns alltså topplaceringarna inom räckhåll.

– Det är både sporrande och frustrerande. Men jag vet att om jag får ha dagen så är det jag som kan knipa en medalj och det är ju trevligt.