Stockholm ligger inbäddat i en grå och skitig vårvinterblöta när jag kliver upp ur underjorden vid tunnelbanestationen på Medborgarplatsen. Några kvarter bort väntar medlemmarna i helvärmländska hårdrocksbandet Tribulation på att jag ska knacka på dörren. Lägenheten jag är på väg till är trummisen Oscar Leanders. Och det var i hans källare som stora delar av det album som gav dem en Grammis växte fram.

– Vi skrev ju mer eller mindre halva skivan där. Det var som ett sommarskrivläger, kan man säga. Vi satt och svettades framför datorn och bollade idéer fram och tillbaka, berättar Oscar Leander som kom med i bandet strax innan arbetet med den Grammisvinnande plattan inleddes.

Progressiv metal

När Tribulation bildades i Arvika 2005 var de ett renodlat dödsmetallband. Sedan dess har bandet lagt såväl ett antal medlemmar som album och den rena dödsmetallen bakom sig.  Den musik som nu tagit form kan närmast beskrivas som progressiv metal med inlån från flera genrer inom hårdrocken.

– Jag tror att det progressiva, vi kommer undan med det, det handlar om vår egen utveckling. Skulle vi göra platta efter platta likadant, som AC/DC så skulle det inte vara tillfredsställande för någon, säger basisten och sångaren Johannes Andersson om bandets musikaliska resa.

Tribulation har fyra fullängdare i bagaget. Breddningen av soundet inleddes på den tredje fullängdaren, The children of the night, som nominerades till en Grammis men föll till förmån för världsstjärnorna i Ghost. Men den väg de slagit in på fortsatte de gå och på det fjärde och senaste albumet, Down below,  hade de hittat sin ljudbild och musikaliska estetik tillsammans med den värmländske producenten Martin Ehrencrona. Det ledde till en efterlängtad Grammis.

– I början av Grammisgalan tog de upp att, -68 eller någonting, så vann Monica Zetterlund en Grammis.  Det är klart att det är kul att vinna ett pris som hon har vunnit, säger den ene av bandets två gitarrister, Adam Zaars.

Ger inte bröd på bordet

Men hur fint det än är att få en Grammis så är det i sig inte något som ger bröd på bordet. Vid sidan av musikskapandet sliter samtliga bandmedlemmar med studier och jobba för att få ihop tillvaron.

– Man lever på minimaler just nu. Men det får det vara värt. Vindarna kommer att vända, säger Johannes Andersson.

Oscar Leander fyller i där vi samlats över en fika vid köksbordet i hans lägenhet.

– I och med Grammisen så kanske gagerna går upp lite. Men om man då väljer att göra en större show så går ju pengarna snabbt till alla som ska ha betalt för det.

Vill bli stora

Vi lämnar fikabordet, tar på ytterkläder och beger oss mot Söders höjder för fotografering. Det knastrar av grus från halkbekämpningen när vi vandrar genom Vitabergsparken och upp mot Sofia kyrka. Vid ett järnräcke vänder de ryggen mot kamerar och blickar ut över söder – och kanske in i framtiden.

– Vi vill kunna göra vår musik på vårt sätt och vi vill kunna framföra den så som vi vill. Då är det nästan en förutsättning, om man inte är rik sedan innan, att faktiskt bli ett större band, säger Adam Zaars.

Europaturné

Den 21 februari gav sig bandet ut på en treveckors Europaturné med stopp i bland annat Tyskland, England och Frankrike. Därefter väntar en festivalsommar för Tribulation med konserter på ett tiotal festivaler runt om i Europa.

Fotnot: Bandets fjärde medlem, gitarristen Jonathan Hultén, låg sjuk och kunde inte medverka när intervjuerna gjordes.