Det största och viktigaste fyndet är resterna av ett långhus från 500-talet. Det nyfunna långhuset är minst tio meter långt och sju meter brett. Här rymdes en eller flera eldstäder och det fanns ett separat utrymme för husdjuren. Arkeologerna hittade också keramik från 500-talet i resterna av huset.

– Sannolikt var det välbeställda människor som bodde här, säger Hans Olsson intentendent vid Värmlands museum.

Det är inte helt självklart att se storheten i ett stolphål eller en järnbit från 500-talet men visst är det något speciellt med resterna av hus där en familj en gång levde. Huset var klätt i lera och hade jordgolv Korna och grisarna gick inomhus Öppna eldar stod för värmen och renskrapade grismagar var uppspända som fönster.

Och samtidigt som livet gick sin gilla gång på 500-talets Lurö upplöstes romariket och i Istambul byggdes Hagia Sofia, världens näst största kyrka efter Peterskyrkan i Rom. De stora folkvandringarnas tid inleddes: de första anglosaxerna kom till det Storbritannien och frankerna invandrade till det vi idag kallar för Frankrike.

Utgrävningarna på Lurö har hållt på sen 1989 när man började gräva ut kyrkan från 1100 talet som finns på ön och ligger ett stenkast från det nyfunna långhuset. Nästan varje sommar har arkelogerna varit här och och bit för bit har den steniga markens begravda hemligheter grävts fram och kunnat berätta om Lurö som en betydelsefull plats en gång i tiden.

– Om vi tänker att man färdades på vattnet på den här tiden så låg Lurö då väldigt centralt placerat och människorna här levde inte alls isolerat utan snarare tvärt om, säger Hans Olsson.

Nu avslutas grävningarna för i år, olika prover ska skickas på analys och sen ska man bestämma sig för om utgrävningarna ska fortsätta nästa sommar.