I en av Akzo Nobels byggnader på Presterud i Kristinehamn har en världsunik anläggning vuxit fram de senaste två åren. In i lokalerna kommer textilier som antingen tjänat ut eller blivit över. Ut kommer en helt ny produkt som närmast kan liknas vid pappersmassa.
– Hela vår marknad drivs ju av en ökad textilkonsumtion i världen. Den ökade konsumtionen kommer sig av att vi får det bättre på den här planeten, medelklassen växer hela tiden och det gör att folk vill konsumera mer textilier, säger Mattias Jonsson som är vd i textilåtervinningsbolaget Re:newcell.
Så fortsätter han:
– Det skapar förutsättningar för oss att sälja vår slutprodukt. Men det skapar också ett avfallsproblem som vi kan bidra till att ta hand om.
Superhemligheter
Delar av anläggningen är superhemlig och skyddas av processpatent. Men något förenklat så blir gamla kläder till ny fibermassa genom att de rivs i småbitar, rensas på allt utom bomull, färgas ur och löses upp för att slutligen pressas till en pappersliknande massa i en vanlig pappersmaskin.
– Det här levereras sedan till ett viskosbruk eller till lyocellproducenter som av den här höggradiga cellulosan gör textilfiber. Det spinner de sedan tråd av som vävs till tyg och till sist blir till en fin viskosblus eller en lyocelltopp, säger Mattias Jonsson.
Planerar fler fabriker
Runt 100 miljoner kronor har satsats i den nya anläggningen, huvudsakligen av privata finansiärer men även statligt stöd och statliga lån.
Företagsledningen räknar med att den inkörningsperiod som nu pågår kommer att övergå i full produktion under nästa år. Då beräknas anläggningen kunna leverera 7 000 ton återvunnen textilfiber per år.
– Den vikten motsvarar 30 miljoner t-shirts. Det är vad vi kan hantera här i Kristinehamn. Men detta är bara den första anläggningen. Vi har planer på att bygga fler fabriker och anläggningar. Än så länge utgör vi bara en pytteliten del av textilmarknaden så det finns tillväxtmöjligheter för oss, säger Re:newcells vd Mattias Jonsson.