I tre år har Ingrid Erlingson i Lövåsen en dryg mil norr om Ölme rapporterat vårtecken till Sveriges lantbruksuniversitet. Snödroppe, tussilago och vitsippa är vårtecken som Ingrid spanar efter. Två gånger i veckan gå hon sin runda runt gården.

– Jag är naturintresserad och har egentligen ärvt det här med naturintresset efter mina föräldrar. I och med att vi bor här ute i skogen så är det enkelt att gå ut och titta, säger Ingrid.

Handfull i Värmland

Lantbruksuniversitetet har observatörer i hela landet. Kjell Blomgren vid Sveriges lantbruksuniversitet är ansvarig för observatörerna och myndighetsnätverket Naturens kalender, dit iakttagelserna rapporteras och samlas.

– Vi har drygt 250 observatörer som rapporterar organiserat i landet. Fem-sex stycken är från Värmland så vi behöver betydligt fler hos er, säger Kjell Bolmgren.

Hur många skulle ni vilja ha?

– Vi jobbar med att vi ska ha ett par stycken aktiva per kommun. I Värmland är det dessutom så att de är fördelade nere i sydöstra delarna. Så vi behöver fler i de andra kommunerna.

När, var och hur växterna växer är viktigt för att kunna se hur klimatet förändras över tid.

– Klimatförändringen har en väldigt tydlig effekt på växtsäsongen. Men det ser olika ut i olika delar av landet. Så vi behöver får in data från alla landets delar och från bergstakter, skogstrakter och jordbrukstrakter, säger Kjell Bolmgren.

Ger kunskap

Inger Erlingson gissar att skälet till bristen på vårspanare är att många tror att det tar mycket tid men det håller hon inte med om. Och det finns andra fördelar medan spana efter våren tycker hon.

– Jag tycker det är både roligt och viktigt och man lär sig mycket på det också, säger Inger.

Än så länge är snödropparna fortfarande översnöade på tomten hos Ingrid för våren är sen i år.

– Vi har sett snödroppar så sent som 30 april tidigare år så det kanske kan ta till och med mitten-slutet av april innan de kommer upp, i och med att det är så kallt på nätterna fortfarande, säger Ingrid.