Många är vi som någon gång har stannat till vid Vild-Hasses predikningar på någon av Sveriges alla marknader. Eller smakat hans korv. Dokumentärfilmaren Anders Berg i Torsby träffade marknadsprofilen för första gången i unga år. Och då såddes ett frö.

– Första minnena var Hasse som gjorde avtryck. Han stod där i sitt hörn och står där än idag. På ramsor pratade han om saker som gjorde att man fick stora ögon och undrade; vad är det här för en figur?

– Han återkom varje år och till slut kände jag, när jag blev filmare, att det här är ju en person som man borde göra något med, säger Anders Berg.

Ramsorna är inte slut än

Idag börjar Vild-Hasse närma sig 80 år och hälsan har tvingat honom att stanna hemma en period. Men idag är han tillbaka igen på Torsbymârten. Han står bakom kyldisken i sitt älskade stånd och sträcker fram provsmakarkorven samtidigt som han viftar med den nyslipade kniven mot de som stannar till. Och ramsorna är inte slut än, han rimmar så att alla som hör måste dra på smilbanden.

– Hörru! Slå först om du inte vill bli slagen. Vet du, Kristi själv har lovat att komma till Torsby och vara domare här på den yttersta dagen. Och det kan jag säga er, är något annat än kommunalrådet, kyrkoherden och de andra potentaterna.

Hur har det varit att vara föremål för det här arbetet under 13 års tid?

– Jag säger som min moster på julafton. Vi hade en liten lådkamera. ”Ta kort på mig, för jag tycker att det är så roligt!” Och jag säger också: Ta bilder på mig, jag tycker att det är så roligt, säger Hans ”Vild-Hasse” Bengtson och skrattar.

När ska du gå i pension?

– Aldrig! Jag hoppas att döden kommer och avlöser mig vid mitt korvstånd, så att jag får dö med ett leende på läpparna.