I juli så bär det av igen. Han behöver bara ta väskan och gå en kort sträcka från sin lägenhet ner till stationen i Mölndal. Sedan är Andreas Karlsson på tåget som tar honom söderut. Den här gången sammanstrålar han med några vänner i södra Tyskland. Därifrån reser hela kompisgänget vidare till Rivieran.
– Vad kan jag som individ göra för att minska utsläppen av växthusgaser? När jag bestämde mig för att avbryta flygandet ville jag byta till något där jag snabbt kunde se en stor påverkan. Då var tåget ett enkelt val, men det ger också en helt annan upplevelse jämfört med att sitta intryckt i en trång kabin, säger han.
Vill undvika slentrianflyget
Eftersom Andreas jobbar med miljöfrågor och ofta vistas ute i naturen var steget inte så stort. Han säger sig inte ha satt något personligt stopp för flyg, men vill undvika det till varje pris och inte boka det utan eftertanke.
– Jag vill inte säga att jag aldrig mer kommer flyga. Det kanske kan hända i framtiden att jag ställs inför något som gör att jag behöver eller vill flyga. Jag vill dock gärna försöka undvika att slentrianflyga eftersom det är ett så energikrävande transportmedel, säger Andreas.
Första sommaren åkte han själv ut i Europa. Det blev en mycket bättre upplevelse än han hade vågats hoppa på. Friheten att kliva av när han ville, stanna längre på ett ställe han gillade och se landskapet förändras utanför fönstret gjorde intryck på honom.
– Jag kände att jag ville göra det igen. Det är väldigt avkopplande och lite stress att åka med tåg, säger han.
Efterlyser bättre samarbeten
Andreas åker med Interrailkort och har haft få bokade turer när han rest. Han har därför inte upplevt systemet lika bökigt som det är för den som vill boka och åka från punkt A till punkt B.
– Det är ett föråldrat system och jag är förvånad över att det inte finns bättre samarbeten inom EU, men samtidigt tycker jag att det är mödan värt.