– När dockteater är riktigt bra, då är det som att se en animerad film i verkligheten.

Så säger skådespelaren Alexander Hopman Lilja som stillsammans med sin kollega Emelié Sterner ger liv åt en hel orkester under den kommande veckan på Teater Sesam i Göteborg. Det med anledningen av att teatern nu 30-årsjubilerar.

Stressad dirigent

I dockföreställningen ”Vägen till Bolero” får publiken lära känna en stressad dirigent som timmar innan sin stora konsert har generalrepetition tillsammans med orkestermedlemmarna. Och lika många instrument som finns representerade på scenen, finns också karaktärernas olika behov och viljor.

Den energiska trombonisten vill repetera i trapphuset, den godhjärtade hornisten tar med sig hunden till repetitionen och cellisten har blivit sjuk.

Hör musiken genom tv-spel

Frågan som löper genom föreställningen är om Maurice Ravels klassiska verk ”Bolero” över huvud taget kommer att gå att genomföra.

Föreställningen är inte bara en 45 minuter lång dockteaterpjäs – utan också en förhoppning om att introducera den klassiska musikgenren för den unga publiken.

”Blev lite rädd”

– Barn idag möter inte klassisk musik på samma sätt idag som man gjorde förr. De kan höra musiken genom film eller tv-spel, men de vet inte vart den kommer i från. Här får de lära känna varje instrument genom pjäsens gång, berättar teaterns konstnärliga ledare Nasrin Barati som både skrivit manus och regisserat pjäsen.

Så vad tyckte då barnen?

– Jag blev lite rädd när han i den svarta dräkten blev lite arg, recenserar femåriga Nellie Andersson efter det att mörker lagts över scenen.

Varför då?

– Han såg så irriterande ut, svarar hon.