Att allt var nytt och att ingen visste så mycket om viruset bidrog till Emelies oro.

De tuffa restriktionerna på förlossningen gjorde att alla uppmanades ha en stödperson i reserv om partnern skulle ha symptom och inte släppas in.

– Jag var väldigt orolig för att han inte skulle få vara med. Han var också pollenallergiker och det gick ju inte att avgöra om han var snorig för det eller för att han var förkyld. Jag pratade mycket om detta med min barnmorska, säger hon.

Födandet gick bra, och ut kom Nellie, som i dag är knappt två år. Pandemin märktes inte av alls på förlossningen, mer än att de tog tempen på partnern och mamman när de kom in.

”Ingen kom när jag tryckte på klockan”

Men på BB blev det tufft. Sömnbristen efter förlossningen och behovet av att sköta den egna hygienen efter att ha fött gjorde att hon behövde ha någon som kunde hjälpa henne med Nellie. Men den personen fanns inte.

– Jag var nästan lite rädd för vad som hade kunnat hända. Det är ingen rolig tid att tänka tillbaka på. Personalen var oerhört stressad och det tog tid innan de kom när jag tryckte på klockan. Det märktes att de hade en väldig hög arbetsbelastning.

Emelie vill inte kritisera personalen som hon tyckte kämpade på så gott de kunde, men upplevelsen på BB har gjort att hon inte skulle vilja föda barn igen i en pandemi.

Hör mer om Emelies upplevelse i klippet ovan.