Öckerö, Göteborg, Borås... det är början på en pridesäsong som sträcker sig ända fram till september. Bland årets nytillskott finns just Öckerö men också Lysekil, vilket gör att det är fler städer än någonsin tidigare som har sin egen festival. För de båda nystartade festivalerna fanns det starka drivkrafter. I Öckerö hade motionen om att hissa regnbågsflaggan i kommunen röstats ned. I Lysekil hade Anna Harryssons dotter nyligen kommit ut som transsexuell.

– I ett litet samhälle känner alla alla och det är lite konstiga sätt att se på saker... jag tror att man måste gå framåt i livet och det här är viktigt, säger Anna Harrysson.

Från miljonstöd till tusenlappar

Men förutsättningarna ser olika ut.

West Pride i Göteborg var först och är idag störst. Deras verksamhet sträcker sig året runt, även om det mest publika händer mellan den 7 och 11 juni. Det är också de som får det största kommunala stödet på 1,5 miljoner per år. Men då ska det som sagt räcka till långt mycket mer än festivaldagarna, bland annat utbildningar och verksamhet på stadens skolor. Bland de mindre festivalerna är det Skövde som sticker ut. Där är kommunen den största finansiella partnern och bidrar med 125 000 kronor. I resterande kommuner rör det sig om arrangörsbidrag på mellan 5 000 till 31 000 kronor, samt att man in många fall får hjälp med marknadsföring och trycksaker.

Positivt näringsliv

Arrangörerna i Lysekil är övertygade om att de också hade fått den typen av stöd, om de hunnit ansöka i tid. Nu är det istället sponsorintäkter från de lokala företagerna som blir avgörande. Hannah Berg och Mia Kilbo har under flera veckor raggat sponsorer och är överväldigade av den positiva responsen från näringslivet i Lysekil, samtidigt som de önskar att fler privatpersoner hade velat investera av sin tid. I dagsläget är de totalt fyra personer som jobbar med festivalen.

– Det är svårt att få volontärer, men jag tror inte att det är för att det är en pridefestival. Utan det är svårt att få folk att hjälpa till med vad det än är man gör när man behöver få tid, det är lättare att ge en sponsorpeng, säger Mia Kilbo.

”Få hbtq-personer med”

Andra arrangörer som SVT Nyheter Väst varit i kontakt med har samma erfarenhet. Människor är positiva till idén men få vill hjälpa till. Jon Larsson, arrangör för Hamburgsunds pride har erfarenhet av det motsatta. I ett samhälle på 900 personer fick de snabbt 50 volontärer.

– Däremot har vi väldigt få hbtq-personer med i gruppen. Att gå med så kanske vore att outa sig för mycket, det är fortfarande svårt att komma ut här, säger han.

Anna Harrysson i Lysekil har övervägande positiva upplevelser i bagaget efter att hennes dotter kom ut och trots det hårda arbetet inför årets festival ser hon redan en fortsättning.

– Jag kommer inte att släppa det här i första taget, det är så viktigt.