En tisdag i april 2016 så får Maria nog, både av hennes före detta sambos mångåriga våld och av rättsväsendet. Hon sätter sin mobil på inspelning när de sätter sig i soffan för att prata om deras gemensamma barn. Plötsligt kommer slaget. I polisförhör berättar Maria att hon blir rädd och försöker skrika på hjälp när mannen trycker ner henne samtidigt som han håller för hennes mun.

– Jag tänkte att det här är den dagen jag kommer att dö. Allt det här hade pågått i så många år så jag spelade in det, men var jätterädd för att bli påkommen.

Redan 2012 polisanmäler hon mannen som hon älskat och litat på.

– Det var ett väldigt stort steg för mig. Då trodde jag att det innebar att våldsspiralen skulle upphöra, men det blev precis tvärtom, säger Maria.

Ny polisanmälan

Han frias efter polisanmälan 2012 i rätten. Men den här eftermiddagen i april, fyra år senare, vet Maria att våldet spelas in. När hon återigen går till polisen och berättar om den före detta sambons mångåriga våld tror hon att en ljudinspelning ska göra skillnad.

– Det här måste räcka som bevisning tänkte jag. Vad mer kan jag göra? frågar hon sig.

När Maria är hos polisen ber hon om hjälp och skydd och frågar efter ett kontaktförbud. Men besked om det dröjer. Efter fyra månader förhörs mannen. Då nekar han till brotten han är misstänkt för. Inspelningen är en del av bevisningen, men den är på ett annat språk och man gör ingen auktoriserad översättning av den. Trots ljudinspelningen så läggs hela förundersökningen ner i brist på bevis.

– Samtidigt fick jag besked att det inte blev något kontaktförbud, säger Maria.

Ensam vårdnad

Några månader senare får Maria ensam vårdnad om sitt barn – på grund av våld i hemmet. Via sin hemförsäkring får hon ersättning för överfall.

– Luften gick ur mig och jag kände att jag inte orkade mer. Jag får ersättning från mitt försäkringsbolag och får ensam vårdnad just på grund av det våld jag utsatts för, men polis och åklagare lägger ner förundersökningen eftersom det inte gick att bevisa att han var skyldig till brott.

Känner sig sviken

Hon sitter hemma vid sitt köksbord när vi träffar henne och berättar sin historia. Maria går ut från köket och plockar bort några leksaker som ligger i hallen. Samtidigt tar hon fram en pappersservett och torkar tårarna som rinner ner för kinden.

Maria känner sig sviken av samhället och rättsväsendet. Hon överklagar nedläggningsbeslutet till utvecklingscentrum där man beslutar om alla överprövningar av åklagarbeslut, men får inget gehör. Men med hopp om att få upprättelse väljer Maria att själv bekosta en auktoriserad översättning av inspelningen.

Handläggs i flera månader

På utvecklingscentrum skickar man nu tillbaka hennes ärende till åklagarkammaren i Skövde igen. Där tar handläggningen av hennes ärende fem månader och under den tiden hinner Marias ärende preskriberas. Sedan får hon ett brev. Fallet avskrivs.

– Det kändes som ytterligare en strid som jag hade förlorat. Det tändes ett hopp när ärendet skickades tillbaka.

Maria är medveten om att ett hopp inte är detsamma som att mannen hade dömts även om polis och åklagare hade agerat på ett annat sätt och gjort en annan utredning.

– Det är inte säkert – det är sant. Men det finns också ett hopp i att det kanske hade blivit en fällande dom. Och det får jag aldrig veta.

Polisens förklaring till att fallet till slut preskiberades är tidsbrist, hög arbetsbelastning och den mänskliga faktorn. I övrigt vill man inte kommentera fallet i en intervju.