Hösten 2015 drabbades Kronan i Trollhättan svårt i samband med den hittills största svenska skolattacken i modern tid.
Den 21-årige Anton Lundin Pettersson gick den 22 oktober in på skolan, beväpnad med kniv och svärd och dödade tre personer – en elev och två lärare.
Fokuserade på eleverna
Marie Kide var lärare på skolan. Hon befann sig i lokalerna under attacken men klarade sig undan mördaren. I fredags stod det klart att hon blev det femte dödsoffret efter terrorattacken i Stockholm den sjunde april.
– Marie var en av dom som gjorde allt för att skolan skulle återhämta sig efter dådet på Kronan. Hon såg till att vi skulle hålla fokus på det som var viktigt – eleverna. Och hon såg till att vi stöttade varandra, berättar Djeno Mahic, rektor på Kronan.
”Gemensam nämnare: Radikalisering”
I ett öppet brev som fått stor spridning i en Facebook-grupp skrev han under gårdagskvällen om det osannolika i att skolan nu drabbats två gånger av hatbrott:
”Det finns inga ord som kan beskriva den bestörtning som vi känt och känner. Att en person kan drabbas av, genom historiens två värsta händelser, av två terrorattacker i Sverige. Två terrorattacker med grunder i två olika ideologier med en gemensam nämnare: radikalisering.”
Samma typ av sorg
Djeno Mahic är märkbart påverkad av gårdagens besked att hans vän och kollega somnat in för gott.
– Det är samma typ av sorg som det var 2015. Alla som fallit offer för terror kan känna igen sig i den här sorgen. Terror har varken etnicitet eller nationalitet. De som utför de här sakerna blir radikaliserade på olika sätt, säger han.
Det finns ingen entydig definition av vad som är terrorism. Men Säkerhetspolisen valde i ett tidigt skede att inte kalla händelsen i Trollhättan som ett terrorbrott, utan klassa det som ett hatbrott.
Djeno Mahics inlägg i Facebook-gruppen ”#jagärhär”
Idag har det varit sorgens dag på Kronan. Ännu en vän, kollega och älskad lärare lämnade oss. För många, däribland mig själv, blev dagen en stark påminnelse om den 22 oktober och terrorattacken mot Kronan. Sorgen som många av oss som drabbades då bär på är djupt rotad. Vi kommer att bära den med oss resten av våra liv.
Ändå har vi tillsammans lyckats, i olika grad, hitta tillbaka till vardagen och livsglädjen. Kronan reste sig och blev om möjligt ännu starkare!
En av dem som bidragit till att vi rest oss var vår Marie. Alltid med leende på läpparna och snälla och uppmuntrande kommentarer. Vitsig och skämtsam. Genuint god!
När nyheten, om att hon var en av dem som drabbats av terrordådet i Stockholm nådde oss var det svårt att tro. Att det var overkligt...omöjligt....tyvärr stämde det. Det finns inga ord som kan beskriva den bestörtning som vi känt och känner. Att en person kan drabbas av , genom historiens två värsta händelser, av två terrorattacker i Sverige. Två terrorattacker med grunder i två olika ideologier med en gemensam nämnare: radikalisering.
Marie har genom sitt arbete och engagemang motverkat dessa krafter. Både som lärare, politiker och medmänniska. Jag visste inte att Marie var medlem i gruppen, men det förvånade mig inte ty hon var sådan. Gjorde allt som var i hennes makt att sprida det goda.
Vänner, vi skall fortsätta kampen för det goda! För det godas skull och för att hedra minnet av Marie!