I klippet berättar Kerstin mer om olyckan.

Det var hösten 1969 som hon började arbeta på varvet Eriksberg i Göteborg. Annonsen hon hade nappat på sökte kvinnliga kranförare.

Hennes dröm var egentligen att bli telegrafist på någon av Amerikabåtarna. Det var efter att hon fått en tavla av en granne i Jämtland, som hon kommer ifrån.

– Grannen hade varit till Amerika och det var då jag tänkte ”dit ska jag åka någon gång”. Det kändes som världens ände, säger Kerstin Rundström.

Hon var en av få kvinnor på varvet och hon trivdes från första stund och någon höjdskräck för att sitta tjugotalet meter upp i kranarna hade hon aldrig.

– Det var underbart men samtidigt en tuff arbetsmiljö. Det var bullrigt, kallt och varmt om vartannat och många fartyg och människor.

Skeptiska till kvinnor

Enligt henne var det åtta till tio kvinnor som a

rbetade som kranförare bland alla män. I början var en del av de äldre männen lite skeptiska till det och tyckte att varven inte var en bra arbetsplats för kvinnor.

– Det var lite känsligt och en del av männen tyckte väl att kvinnor ska stå vid spisen och föda barn. Men vi gjorde revolt och kom bra in på varven, som var en föregångare med jämställda löner.

Roligt och viktigt

För Kerstin blev det 43 års arbete på varven. Att hon nu som 76-åring är huvudperson i VR-filmen Göteborgs Minnesvarv ser hon som en rolig grej – men också viktigt.

– Ja, kära nån! Det är väldigt viktigt för kommande generationer att få veta om denna enorma arbetsplats med 15 000 anställda som mest.

Och hur gick det då med drömmen Amerika?

– Jag trivs så bra i Sverige så det har inte blivit något Amerika för mig.