En blek person som hostar blod är en vanlig bild av en tuberkulossjuk. Men för Mellat Tadess  började det med att hon kände smärtor i sidan.

Eftersom hon samtidigt var gravid så fick hon förklaringen från barnavårdscentralen att det troligen var barnet som tryckte på invändigt.

”Trodde jag skulle dö”

Men smärtorna avtog inte efter förlossningen och Mellat Tadess fick snart hög feber. Det visade sig vara lungsjukdomen tuberkulos (tbc) som drabbat henne och diagnosen blev ett hårt slag för Mellat.

– Jag grät varje dag. Oh my god, jag trodde jag skulle dö, det kändes så, säger Mellat Tadess.

Hon var 25 år och nyinflyttad till Sverige då sjukdomen upptäcktes. I hennes hemland Etiopien är tuberkulos, till skillnad från i Sverige, vanligt förekommande och hon hade under sin uppväxt på nära håll sett vad den kan orsaka.

Bara ett par år tidigare hade hon förlorat sin mamma i tuberkulos. Nu trodde Mellat att samma öde väntade henne.

– Jag gav upp om livet, för jag tänkte på mamma, säger Mellat Tadess.

Ett års behandling

Men Mellat fick hjälp. De första veckorna vårdades hon på sjukhus i Göteborg, där man fick tömma lungorna på fyra liter vatten. Efter det följde drygt ett års behandling med flera starka mediciner som hon tog dagligen.

LÄS MER: Tbc-patienter känner sig utstötta

LÄS MER: TBC ökar i Sverige

Biverkningarna gjorde att hon tappade sitt hår och fick sömn- och minnesstörningar. Hon beskriver behandlingstiden som svår och isolerad. Till en början visste man inte om Mellats tuberkulos var smittsam och familjen fick skydda sig.

– Jag var en ensam kvinna som bara satt hemma.  När min familj kom för att träffa mig bar alla mask. Jag kände skam, riktigt skam. Det var jättesvårt.

Inte smittsam

Det visade sig att Mellat hade tur, tuberkulosen hon bar var inte smittsam för andra.  Men hon undvek ändå att gå ut bland folk och ville gärna dölja att hon tog mediciner flera gånger per dag. 

I dag ser Mellats liv helt annorlunda ut. Hon är sedan tre år tillbaka frisk och jobbar på ett café i centrala Göteborg. Nu skäms hon inte längre över att prata om sjukdomen som drabbade henne.

– Förut ville jag bara vara för mig själv, men nu mår jag riktigt bra och jag gillar mitt jobb mycket, säger Mellat Tadess.