Mars 2015. Pernilla Carli, 41, satte sig i bilen utanför den kyrka i Askim i Göteborg som hon arbetar åt. Men när hon ska starta bilen har hon plötsligt glömt bort hur man gör.
Det var början på en utmattningsdepression som också ledde till ett självskadebeteende.
– Det är så mycket ångest att det måste göra ont någon annanstans än inuti hela tiden. Då löser man det genom att skada sig själv, eller genom självmordförsök, säger hon.
Till slut sökte hon vård inom psykiatrin, men det skulle visa sig bli en tuffare tid än hon hade trott.
– Jag fick övertyga dem om att jag mådde dåligt. Att inte riktigt bli trodd, det var väldigt jobbigt, säger Pernilla Carli.
Känner sig illa behandlad
Under måndagen berättade SVT att många personer med självskadebeteende upplever ett nonchalant och kränkande bemötande från vårdpersonal. Den bilden delar även Pernilla Carli.
– Om jag hade försökt göra mig illa, och var de fel person som hittade mig, så kunde jag få en utskällning. Jag kände mig väldigt förnedrad, säger hon.
I dag är Pernilla Carli frisk och kan jobba heltid igen. Men hon är kritisk till hur hon – och andra i hennes situation – blir behandlade inom vården.
”Saker jag fortfarande funderar på”
– Det jag är kritisk till är att man dels inte samarbetar mellan olika vårdinstanser. Och att man inte lyssnade på vad jag och min familj försökte säga, säger hon.
– Jag fick höra vid något tillfälle att jag var ett arbetsmiljöproblem för personalen. Det är sådana saker som sitter, som jag fortfarande funderar på, säger Pernilla Carli.