Adrian Gede har varit i Sverige under sommaren, och försöker nu få ihop 1800 kronor för att kunna ta sig tillbaka till Rumänien igen. Han räknar med att det ska ta en vecka att samla ihop burkar till det värdet.
– När jag åker hemifrån lägger jag undan alla mina känslor och min stolthet, jag är trots allt en människa, men jag måste samla burkar för att överleva säger han.
Tidigare körde han taxi och en kort period jobbade han i en gruva i Rumänien, men sedan 2009 är burkpantning det bästa alternativet för honom.
Bor i bilen
Bakgrunden som taxiförare märks när Adrian far runt i en krockad bil i en förortskommun till Göteborg. Han kom över den för några tusenlappar. Bilen är hans hem, och hans främsta arbetsredskap. Han kan återvinningsplatserna här på sina fem fingrar.
Att hålla till i förorten, långt från de allt större grupperna av östeuropeiska gatumusikanter och tiggare är ett medvetet val. Det är både mindre konkurrens och väcker mindre uppmärksamhet.
–Jag brukar jobba tidigt på morgonen så jag inte ska störa någon, och jag vittjar containrarna var tredje dag ungefär.
Adrian hänger på kärlet för metallskrot. I handen har han en sådan lång metallklämma äldre brukar använda för att plocka upp saker från golvet. Flinkt sorterar han mellan burkarna, de allra flesta är köpta i utlandet och utan värde för Adrian. Men några läskbuskar rafsar han till sig – och inte bara det, en helt användbar brödkniv hittar han också.
– Det här är pengar för mig, säger han högt och lyckligt och viftar med kniven.
Många och korta stopp
Vi åker vidare, Adrian halvspringer mellan containrarna, nästa stopp är en bensinmack – folk som hällt i sig en läsk när de tankat ger alltid klirr i kassan. Adrian passar på att tanka för 40 kronor, betalar med några tior.
Det är bilrundor med många stopp, in och ut ur bilen, ner med burkar i säckar, en snabb koll i de andra containrarna, finns det kläder, hårprodukter eller något annat användbart. Adrian hittar CD-skivor! Plötsligt dånar tonerna av Björn Rosenström ut ur högtalarna på Adrians bil: ”Jag kan springa framåt, framåt. Jag kan springa bakåt, bakåt. I mina blåa sockiplast.”
– Det här är svensk musik, säger Adrian och skrattar.
Det blir lunchrast på en stormarknad där de har gratis kaffe och Adrian pantar för 67 kronor. Han får 57 i handen och en korv med senap. Totalt har dagen inbringat runt 120 kronor, en brödkniv, fina bestick, nästan helt ny parfym och en oöppnad burk hårgelé.
– Jag jobbar väldigt hårt, och kan få in mellan 200 och 300 kronor varje dag. Det är förhoppningsvis demoraliserande för de andra burksamlarna att höra det, de kanske ger upp, och det är bara bra, då blir det mer burkar till mig!
Antalet har ökat
Tidigare kunde han duscha på härbärget Gatljuset i Göteborg, men sedan i juni är det bara folk som är skrivna i Sverige som har tillträde dit.
– Det är klart att det vore bekvämt med något ställe att duscha och tvätta av sig på. Men av princip är jag emot att socialen erbjuder sådant gratis. Om man vänjer människor vid att de får gratis kaffe och mackor så blir de passiviserade, ska de få pengar ska de arbeta för det, så gör man i Norge och det funkar bra.
Adrian understryker att han inte är helt typisk för de strömmar av fattiga EU-migranter som nått Sveriges gator. Under sommaren har antalet ökat ännu mer enligt Stadsmissionen som varit i kontakt med 450 personer det senaste halvåret. Det som gör honom lite speciell, menar han, är hans framtidsplaner, att bygga upp en secondhandbutik i hemlandet, och hans tempo i arbetet.
– Jag skulle aldrig tigga, jag har en väldig energi i kroppen. Och jag har också stor respekt för Sverige. Jag har sett folk hamna i kriminalitet, men det vill jag inte. För mig är det bästa att jobba hårt och ensam och hålla disciplinen.
Men vad tänker du om att folk slänger sådant här, helt användbara saker?
– Jag ser bara pengarna i det, inget annat. När jag åker hem får jag vänja mig av med att leta grejer hela tiden, det tar några dagar.
Hur ser du på framtiden?
– Jag hoppas det här blir min sista resa till Sverige. Och att jag hädanefter kan komma tillbaka hit bara som turist!