Insamlingen pågår fortfarande och i tisdags hölls ett möte i Göteborg för att försöka hitta ett sätta att fördela pengarna.

Det har nu gått nästan nio månader sen de kom till Sverige med löfte om jobb och en anständig lön. Men tiden i här blev inte som de tänkt sig. Inte alls. De blev lockade med avtalsenlig lön, 18 500 kronor i månaden. Ett halvårs jobb skulle ge motsvarande tre årslöner hemma i Kamerun. Men det som väntade var istället en ackordslön på 22,8 öre per planta. Nu är de utan jobb och har inte tillräckligt mycket pengar för att återvända hem.

–  Vi kom hit för att arbeta, men har inte jobbat på väldigt länge. Att hitta jobb i Sverige utan personnummer och arbetstillstånd är svår, säger Raymond Ndanyeh.

Så ni bara väntar?

– Ja, vi väntar och försöker göra något.

– Livet är svårt, men som tur är får vi hjälp. Att vara beroende av andra är inte lätt, säger Denis Ndjomo

När Uppdrag granskning sände sitt program satt Ann-Mari Stonner hemma i tv-soffan o blev rejält upprörd. Hon startade en insamling.

– Vi vill stå på de svagas sida och om vi inte gör våran röst hörd så händer det inte mycket, säger hon.

Många av kamerunierna har tagit stora lån med höga räntor eller pantsatt mark för att ta sig hit. Det förekommer hot och vissa är rädda för att återvända.

– Man har lånat utav sin familj och släkt och satt allt på ett kort för att ha råd till biljetten till Sverige. Man visste ju att med alla löften och avtal så skulle man få så pass mycket pengar att man skulle kunna betala tillbaka och ändå ha en slant över.

Ann-Marie Stonner var inte ensam om att engagera sig i kameruniernas öde. I Värmland har ytterligare en insamling startat och Palmecentret i Stockholm har en. Tillsammans hade de i början av veckan fått in över 900 000 kronor, främst från privatpersoner.

– Vi har satt som mål att vi vill ha in 2,5 miljoner till midsommar. Vi håller på med en kartläggning nu så att vi kan säkertställa att vi får fram fakta om hur varje persones behov är.

Totalt rör det sig om ungefär 50 personer som tros behöva i genomsnitt 50 000 kronor var. I nuläget är de inneboende på olika ställen i Göteborg och  Stockholm, DEnis och Raymond bor hos Ulrika.

– Väldigt många mår extremt dåligt. Det gäller att springa runt och trösta och prata hela tiden.

– Vi hoppas att ett  bättre liv väntar oss. I dagsläget vet vi inte hur det blir, men vi hoppas, säger Raymond Ndanyeh.

– Nu har de skulder även här med tanke på att de inte kan betal nåt för sig där de bor. Det börjar väl  tryta på tålamodet för de som hyst in dem, säger Ulrika Nwanege

Hur tror du ditt liv ser ut inom ett år?

– Det är Gud som fattar alla beslut. Det är han som bestämmer över våra liv. Hade jag varit Gud så skulle jag inte ha kommit hit. Då hade jag känt till det här problemet. Jag är inte Gud, men jag överlåter beslutet över mitt liv åt Honom, säger Denis Ndjomo.