För ganska exakt 30 år sedan höll Storbritanniens dåvarande premiärminister Margaret Thatcher ett tal inför FN:s generalförsamling, där hon varnade för risken med att fortsätta släppa ut växthusgaser i atmosfären. ”En klimatförändring som skapas av människan kan bli självförstärkande – och oåterkallelig”, sade hon och refererade till en forskargrupp som studerat isarna vid Antarktis.
– Vid den här tiden tog politiker världen över klimatfrågan på stort allvar, från Margaret Thatcher till Ronald Reagan och Michail Gorbatjov, och frågan var uppe på FN-nivå. Men sedan hände något som ledde fram till den polariserade konflikt om klimatvetenskapen som vi ser i dag, säger Martin Hultman.
Stort allvar
Han är forskningsledare för projektet ”Varför tas inte klimatvetenskapen på allvar? Studier av klimatförnekelse”, som drivs vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg.
– En bidragande orsak var att oljebolag började finansiera tankesmedjor för att sprida klimatvetenskapliga resultat som inte har granskats inom akademin, utan bara framställts för att plantera tveksamhet kring klimatfrågan så att politiker och allmänhet inte ska agera. Det har våra kolleger i USA visat tydligt. Där finns högre krav på att redovisa finansiella flöden, vilket gör det lättare att göra sådana studier, säger han.
En annan viktig faktor är enligt Martin Hultman det han i sin forskning kallar för responsförnekelse; att vi handlar tvärtemot den kunskap som finns. Just nu studerar han, tillsammans med en kollega, klimatvetenskapens tidiga historia i Sverige.
I projektet har de bland annat fått tillgång till klimatforskaren Bert Bolins rapporter. Han är en av föregångspersonerna inom klimatvetenskapen och blev den förste ordföranden för FN:s klimatpanel IPCC.
– Redan i mitten av 70-talet varnade han och de forskare han jobbade med för att jorden skulle bli upp till fyra grader varmare om utsläppen av växthusgaser fortsatte i den takt de gjorde då. Det är ju helt i linje med dagens klimatmodeller, om inget görs.
”Bra att reflektera”
Varningarna presenterades i rapporter till den dåvarande Energikommissionen, som innehöll representanter från alla politiska partier.
– Alla hade alltså den här kunskapen på sitt bord, det har vi bland annat sett i Birgitta Dahls arkiv. Trots det introducerades exempelvis kol i fjärrvärmeverken i början av 80-talet. En aktuell parallell är anläggningen för flytande naturgas som planeras i Göteborg, säger Martin Hultman.
Går det att lära sig något av historien här?
– En lärdom kan ju vara att sluta upprepa samma misstag. Det är bra att reflektera över den här typen av kunskap och vilka handlingar den har lett till, och inte lett till. Jag tror att vi måste titta mer på de mekanismer som styr hur besluten tas. Tydligen räcker det inte med enbart kunskap, säger Martin Hultman.