Utanför Djupviks kust guppar flytdunkar som markerar ut sjöpungsodlingen. Det är som en vanlig musselodling, fast i stället för musslor växer där mängder av sjöpung.

– Det är ett ryggradslöst djur. Som en mussla fast utan skal. I stället har de ett läderliknande hölje. För en utvecklare eller uppfinnare så är detta en dröm, säger marinbiologen Fredrik Norén.

Hade tänkt tanka bilen med sjöpungsgas

Från början var drömmen att göra biogas. Genom att röta den skördade sjöpungen skulle man få gas som gick att tanka bilen med, samtidigt som man fick upp en del av den fosfor och kväve från till exempel jordbruket, som orsakar övergödning i havet.

– Allt levande innehåller kväve. Skördar vi det, och tar upp det som vi gör nu, så får vi tillbaka upp det på land, säger Fredrik Norén.

”Våra kläder skulle kunna innehålla sjöpung”

I dag är den biten verklighet, och sjöpungen växer snabbt och i stora mängder, men ekonomiskt är det tufft, enligt Fredirk Norén.

– Den kalkylen kräver att vi ska få betalt för den miljönytta vi gör när vi tar upp kväve ur havet. När vi startade detta för sju år sedan så sa samhället ”ja, vi ska betala upptag av kväve”, men ännu har man inte gjort det.

För att kunna få ekonomisk bärighet har man tvingats att utveckla nya idéer. Som att använda sjöpungens hölje, vilket består av cellulosa, till att framställa till exempel textilier. I framtiden skulle våra kläder kunna innehålla sjöpung, men framför allt är det möjligheten att göra foder av sjöpungen som skulle kunna få odlingsbranschen att blomstra.

– Hela fiskeindustrin skriker efter förnyelsebart, hållbart foder. Behovet av marina proteiner är omättligt, skulle jag säga. Sköter vi detta bra, växer i lagom takt och får plats att odla på Västkusten så kommer vi att kunna odla väldigt stora volymer, och vi kommer också kunna ta upp mycket kväve ur havet, säger Fredrik Norén.