Catarina Berndtsson har jobbat med kvinnor på skyddade boenden i 20 år. Hon berättar att när kvinnor kommer till Stadsmissionen för skydd pratar de om om vilken farlig situation de befunnit sig i, annars finns risken att de går tillbaka till förövarna. Därför jobbar Stadsmissionen med att medvetandegöra så att kvinnan ska se våldets konsekvenser.

– Vi förklarar det gång på gång. Det här hände innan du flyttade till vårt boende, det finns en risk att förtrycket och våldet upprepas om du går tillbaka.

”Det är olyckligt”

Hon menar att det är viktigt att boendet är tydliga i resonemangen kring de besluten som fattas. Och där kan det ha brustit i fallen med ”Sara” och ”Natalie”.

– När jag lyssnade på ”Sara” tänkte jag att hon inte har uppfattat att vi har jobbat med att medvetandegöra utan snarare uppfattat det som skrämmande, och det är olyckligt. Jag har respekt för kvinnornas kritik. Vårt uppdrag är att skydda dem.

Risker med placering

Catarina Berndtsson berättar också att om man skyddsplaceras nära sin förövare innebär det att säkerhetsplaneringen behöver bli snäv för att inte riskera att en skyddsplacerad råkar på sin förövare.

– Om du är skyddsplacerad i samma stad som din förövare finns i måste du ofta undvika centrala staden och områden där förövaren rör sig. Det innebär att du inte kan jobba där eller resa via riskområden. Det förstärker känslan av kontroll och begränsning.

I klippet: Hör Catarina Berndtsson utveckla sitt resonemang och berätta vad orsaken är till att de ibland behöver säga nej till arbete.