Det finns många eftersatta stråtak på hembygdsgårdar och museer som kräver omläggning. Dessutom har de som av miljöskäl vill använda en gammal teknik i nyproduktion svårt att få hjälp.
– Det är ett skriande behov och utan den här utbildningen kan vi vara ett döende skrå, säger Joar Nilsson.
Vill se fler stråtak
Joar Nilsson är ordförande i Svenska stråtaktäckarföreningen och initiativtagare till yrkeshögskoleutbildningen – en tvåårig linje med tolv platser.
Vad hoppas ni att utbildningen ska medföra?
– Att vi ser många fler tak som läggs med strå och självklart att vi kan förvalta den kunskapstradition av historiska tekniker som vi har i det här landet, säger Joar Nilsson.
Ett framtidsyrke
Han menar även att materialet har en stor potential inom nyproduktion i den klimatomställning som samhället står inför.
– Vi kan se utvecklingen i de länder som ligger före oss. Nederländerna bygger 2 000 nya hus varje år med stråtak och de har 1 000 taktäckare. Och i Danmark är över 1 procent stråtak. Det finns en jätteframtid i det här, säger Joar Nilsson.
Stråtak
Stråtak har funnits i tusentals år. Under 1700 och 1800-talet använde man mest råghalm i Sverige. Efter inträdet av skördetröskan har det flesta taken försvunnit. Idag täcks några stråtak med halm men flertalet med vass, som är varaktigare än halm. (Källa: Sveriges Stråtäckarförening).
Stråtaktäckarutbildningen
Stråtaktäckarutbildningen är en Yrkeshögskoleutbildningen i Mariestad. Den är studiemedelsberättigad, tvåårig och har tolv platser. Utbildningen är utformad i samarbete mellan DaCapo Mariestad, Hantverkslaboratoriet vid Göteborgs universitet och Stråtaktäckarföreningen.