Bygget av det nya barnsjukhuset i Göteborg har blivit flera hundra miljoner kronor dyrare. Vi har begärt ut fakturor för projektet för att ta reda på om skattepengarna har använts på rätt sätt.

Bland fakturorna som NCC lämnat in, och regionen betalat för, så hittar vi bland annat kaffebryggare, microvågsugn, gasolgrill, dator, nya Iphones och en NCC-flagga. Samt flera ospecificerade fakturor, bland annat från IKEA. 

Frågan är vad avtalet med regionen säger – vad är okej för NCC att fakturera regionen för? 

– Det är naturligtvis väldigt tydligt det man ser som byggtimmar och material och så vidare, men också det som behövs för att genomföra projektet, säger Lars Jansson, förvaltningschef på Västfastigheter. 

Tvister om ”självkostnader”

I sådana här entreprenader så ska beställaren, alltså Västfastigheter, stå för det som står i avtalet. Men där står inte specifikt vad som ingår, bara att byggbolaget har rätt till ersättning för “självkostnader”.

Och det är omtvistat vad det innebär. Vid flera tidigare tvister har frågan nämligen avgjorts i domstol. I fallet med det så kallade Nybropalatset så slog hovrätten fast att med den här typen av avtal så har företaget rätt till ersättning för samtliga sina kostnader för utförandet av entreprenaden. Beställaren ska självklart stå för arbetskostnader och förbrukningsvaror. Men hovrätten slår också fast att företaget inte ska ersättas för verktyg som inte förbrukas. Inventarier och saker som går att använda igen efter själva bygget är klart är alltså tveksamt. 

”Det som behövs ingår”

När vi visar fakturorna för Västfastigheters chef menar han att även en grill, elektronisk utrustning och möbler kan vara okej för regionen att köpa in till ett sådant här projekt.

Vad gäller då för verktyg och material som inte förbrukas? 

– Behövs det specifikt för att genomföra projektet så ingår det, säger Lars Jansson.

”Kan slinka med en kaffebryggare” 

För att få mer kunskap vänder vi oss till flera olika experter på ämnet. På Göteborgs kommuns lokalförvaltning så resonerar man som juristerna i fallet Nybropalatset, att saker som inte förbrukas ska byggföretaget själva stå för. Mats Andréason, chef för upphandlingsenheten på Göteborgs kommun, berättar att det händer att byggföretag försöker få med saker de inte har rätt till i byggprojekt. 

– Det kan till exempel slinka med en kaffebryggare eller arbetskläder, säger han. 

Mats Andréason poängterar också att det är viktigt att tydliggöra vad som ska ingå i ett sådant här avtal, genom en så kallad gränsdragsningslista. Vad som ska ingå i den fasta arvodesdelen och vad som ska vara baserat på självkostnader.

Sakerna tillhör regionen

När vi frågar NCC om vad som händer med sakerna när projektet är avslutat, så uppger deras presschef Tove Stål:

Projektet köper inventarier och förbrukningsartiklar istället för att hyra dem, då det är mer ekonomiskt fördelaktigt för projektet. När projektet är avslutat säljs produkterna och pengarna går tillbaka till projektet, eller så tar kunden/Västfastigheter över inventarierna.  

Fast Västfastigheter verkar inte ha några planer på att ta tillbaka sakerna när projektet är avslutat.

– Det är ett långt projekt många, många år. Jag kan gissa, nu är jag ute och spekulerar, att det mesta kanske är förbrukat. Det är ju elektronikutrustning, då tror jag inte den är modern när projektet är avslutat.  

Men jag tänker det är regionens pengar, då borde regionen få tillbaka sina möbler och sin grill? 

– Om vi har användning för det men det tror jag inte. Det här är spekulationer som jag inte går in på i dagsläget, säger Lars Jansson.

Efter intervjun återkommer Västfastigheter, och uppger via mail liksom NCC att ”när bygget är avslutat återgår alla inventarier, telefoner, LCD-skärmar och så vidare till uppdragsgivaren, i detta fall Västfastigheter.”