Hon har sett de flesta av sina vänner försvinna. Nu känner sig den 95-åriga kvinnan ensam och isolerad i sin lägenhet i Umeå, men får inte någon plats på ett särskilt boende, trots att hon själv vill.

Äldrenämnden anser att den hemtjänst på 4,75 timmar i veckan som hon får räcker för att tillgodose hennes behov.

Finns ingen hiss

För 95-åringen är det långt ifrån en bra lösning. Hon är ensamboende, bor en trappa upp utan hiss och besväras av artros i axlarna, ödem i vänster arm och artros i ett knä med värk. Hon har dessutom nedsatt balans och har opererat en höftled och en knäled.

Kort sagt, det är problematiskt för henne att lämna lägenheten på egen hand. Hon har också ramlat några gånger i hemmet utan att kunna ta sig upp. Det hon vill är att bo på ett boende där hon kan få hjälp på plats och äta, men kanske framför allt umgås med andra människor.

Hon fick rätt i förvaltningsrätten, men nu slår kammarrätten i Sundsvall fast att hon inte har rätt till särskilt boende, efter att ärendet överklagats.

Skälig levnadsnivå

”Hon är beviljad insatser i form av ledsagning och följe vid promenader och vid trappgång samt daglig verksamhet en gång i veckan. Kammarrätten kan inte finna annat än att hon genom dessa insatser har möjlighet att få sina behov tillgodosedda”, står det i domstolsbeslutet.

Det krävs inget särskilt boende för att hon ska anses ha en skälig levnadsnivå skriver rätten.

”Sammantaget är således omvårdnadsbehoven, trots hennes höga ålder, inte så omfattande att hon har rätt till ett särskilt boende”.