Yrkesnätverket idag är långt från den förening som på 1960-talet hade hundra medlemmar.

– Det har varit en enorm utveckling, men det är också svårt att svara på exakt vad det står för, säger nätverkets kommunikationsansvarige Jeanette Agnrud som själv är en av dem som med hjälp av register försökt göra en uppskattning.

Två kommunikatörer på en journalist

I USA räknade man för något år sedan fram till att det på en journalist går ungefär fyra som jobbar med PR. Här i Sverige drog Agnrud slutsatsen att det rör sig om förhållandet två på en.

Men enligt henne är det viktigt att understryka att de jobbar med många olika saker och inte alla arbetar med att försöka påverka journalister.

Och just den invändningen har även Erik Blomberg vid fackförbundet DIK.

– Begreppet kommunikatör är jättesvårt att definiera och därför vet vi egentligen inte om det bara är själva begreppet som ökar och inte branschen i sig, säger han och påpekar att ett problem är att SCB har för gamla verktyg.

– De kan i sina system statistiskt särskilja 14 olika sorters svetsare men klumpar ihop kommunikatörer och journalister, konstaterar Erik Blomberg och berättar samtidigt att SCB försöker göra något åt det nu.

Journalistiken går på knäna

Jeanette Agnrud beskriver en utveckling som tog fart i en första våg under 1990-talet när stora myndigheter började förstå att man inte bara kunde informera en väg utan måste kommunicera. Nästa våg kom i samband med att alla skulle ha en hemsida och nu heter vågen sociala medier.

– Nu finns det en hel flora av nya titlar som community manager och digital manager eftersom man måste ha den typen av kompetens.

Själv är hon före detta journalist. Liksom en stor del av de övriga medlemmarna.

– Som gammal journalist kan jag bli ledsen över att det idag verkar vara så svårt att göra ett bra jobb i mediebranschen, och som kommunikatör är jag oroad på ett annat sätt eftersom jag är beroende av journalisternas trovärdighet när jag vill ha ut ett budskap. Vi gagnas inte av en journalistik som går på knäna.