Missnöjet bland landets deltidsbrandmän är stort just nu. Det nya kollektivavtalet som börjar gälla i maj har lett till massuppsägningar på vissa håll i landet. I Umeå med omnejd var det förhandlingar på onsdagen. Det gick inte deltidarnas väg.
– Det gick åt helvete allting. Nu är det illa, säger Per Holmgren som jobbar som deltidsbrandman i Holmsund.
Han har många års erfarenhet, men är nu en av de som kommer att sluta.
– Ja, jag kommer att säga upp mig. Jag har jobbat i 33 år, men mig har de trampat på för sista gången.
Flera har sagt upp sig
Kort sagt kan man säga att det nya avtalet ger deltidsbrandmännen sämre arbetsvillkor och lägre ersättning. En deltidare som tidigare fått 80.000 kronor per år kommer med det nya avtalet förlora runt 3.000–4.000 kronor, enligt Holmgren.
Flera deltidsbrandmän i Sävar har också sagt upp sig.
– Jag har fått det muntligt bekräftat att 4–5 deltidsbrandmän i Sävar har sagt upp sig, säger Lars Tapani, brandchef i Umeå kommun.
Kan leda till långsammare utryckningar
Tapani säger vidare att ledningen har suttit i, något som han anser, bra samtal, med de anställda där båda parter har fått komma till tals och det har diskuterats vilka punkter som ledningen kan tillmötesgå.
– Vi är bundna av ett centralt avtal, så det är inte allting som vi kan förhandla om. Jag upplever att det har funnits en förståelse för det hos de anställda och att vi inte kan göra mer är förstås beklagligt. Hela processen är tråkig och olycklig, säger han.
Det är än så länge ovisst exakt hur många som har sagt upp sig efter förhandlingarna. Men konsekvenserna av uppsägningarna i Sävar kommer att synas vid akuta händelser.
– Om 4–5 personer säger upp sig så kommer det att påverka vår kvalitet, vi kommer inte att kunna leverera den kvalitet som vi ska. Det innebär till exempel att den som behöver hjälp kan få vänta betydligt längre då vi måste skicka personal från andra stationer, säger Lars Tapani.
”Det har nått smärtgränsen”
Många av de omkring 80 deltidsbrandmän som finns i Umeå kommun är lika missnöjda som Per Holmgren.
– Vi är inte ute efter en superersättning och det är ingen som vill sluta. Men samtidigt måste jag se efter vad jag får för att jag gör det här på min fritid. Det har redan nått smärtgränsen. Och så kommer de och säger att jag ska få en lönesänkning. Då funderar jag ju på vad jag håller på med, säger Per Holmgren.