Det är få förunnat att få se fjällrävar i det fria. Arten har varit fridlyst i decennier och är klassad som starkt hotad. Men forskare, naturbevakare och frivilliga besöker alla kända lyor varje sommarsäsong i syfte att undersöka hur fjällrävsfamiljerna utvecklas. Nu finns årets facit:

– Den positiva trenden i fjällrävsstammen fortsätter, summerar professor Anders Angerbjörn som leder Stockholms universitets forskningsgrupp Svenska fjällrävsprojektet.

Många mil

Efter inventerarnas totalt 370 mil till fots och massor av spaning kan forskarna slå fast att det fötts minst 53 valpkullar – från Helagsområdet i Härjedalen till områden kring Sitasjaure och Kebnekaise i norra Lappland. Antalet vuxna djur som observerades var 117. Trots att tillgången på lämlar inte varit jättestor tycks fjällrävarna ha hittat tillräckligt med föda.

På den norska sidan räknade man till 54 kullar fjällrävsvalpar i år, alltså totalt över 100 skandinaviska kullar. Båda länderna har aktivt verkat för att rädda sina fjällrävar, men med olika metoder. I Sverige handlar det främst om stödutfodring och jakt på den större och konkurrerande rödräven medan norrmännen främst fångat in fjällrävar för att låta dem föröka sig i fångenskap. Därefter har ungdjuren släppts ut i det fria.

Norska rävar

– Jag hoppas att vi på några års sikt kan samarbeta med våra norska kolleger och sätta ut rävar från det norska avelsprojektet i de nordligaste områdena i Sverige, säger Anders Angerbjörn.

För hur konstigt det än kan låta så finns det en risk för att det börjar bli trångbott för djuren söderut, i Helagsområdet.

-Fjällrävarna  har bra revir att söka upp i ytterområdena, men de gör inte det. De är väldigt konservativa och de slår sig ned nära sina föräldrar. Det är i norr de stora arealerna finns, förklarar Anders Angerbjörn.