I fem år har Ida Boström kämpat mot sin aggressiva cancer, och det har inte varit enkelt.
– Det har varit många uppförsbackar, det har det. Men jag är bra på att kämpa också. Med varje uppförsbacke har man lärt sig ett och annat, så det känns bra att vi har haft det ganska tufft, berättar Ida Boström.
”Jag vill vara kvar med mina barn”
Hon är medveten om att den typ av cancer hon har oftast leder till döden.
– Det kommer det säkert att göra för mig också. Det är det sannolika slut mitt liv har. Men jag är här nu, jag känner mig frisk och fräsch. Jag har bara väldigt, väldigt ont. Men det kan jag leva med, bara jag får vara kvar med mina barn, säger hon.
Vill bort med skiten
Det är svårt att ta miste på Idas livsglädje, och ute i trädgårdsland är hon glad.
– Det här är problemet med de här ekologiska, skrattar hon, och kastar bort en snigel från grönsakerna.
Det är som med cancern?
– Ja, precis. Bort med skiten!
Genomförde en Iron man
Trots sin sjukdom kunde hon i somras genomföra en Iron man, där man simmar fyra kilometer, cyklar 18 mil, och därefter springer ett marathon.
– Det var lajbans, säger hon entusiastiskt, och berättar att hon hade sådan smärta i sin axel att hon endast kunde simma med en arm.
Var du inte helt knäckt?
– Ja! I en hel vecka, skrattar hon.
Vann bröllop på modevecka
Ida Boström har målmedvetet läst upp sina betyg och tagit sig in på läkarprogrammet. Nu har hon också vunnit ett helt bröllop, i en tävling som ingår i Umeå fashion week.
– Det är helt underbart! Tänk att i elva år har vi drömt om att få ha en sådan här dag tillsammans, där vi verkligen får sammansvetsa och känna att vi är en familj, säger hon.
Cytostatikan och cellgifterna har gjort att hon tappat håret, och SVT får se hennes peruker, som hon glatt visar upp framför kameran.
– Jag är ju en linslus. Jag bara älskar att vara i centrum. säger Ida och skrattar.
”Har bara lycka framför mig”
Skrattet och charmen går inte att ta miste på. Men det är svårt att sätta sig in i värken, lidandet och oron. Det ofrånkomliga finns där någonstans framåt i tiden, men Ida har valt att leva just nu.
– Jag har ingenting att klaga på. Jag har bara lycka framför mig – även om det är bara ett år till jag får vara här. Tänk vad fint jag får ha det. Med det så är jag jättenöjd, avslutar hon.