Stilla Havet i början av april. Aktivister från olika delar av världen bordar Shells oljerigg. För Andreas Widlund är det ett mycket medvetet ställningstagande.
– Jag kände att nu får det vara nog för Arktis är ett område som vi inte har råd att utforska och det är bara tillgängligt på grund av klimatförändringarna och att gå upp och borra efter olja i Arktis är ett sådant steg i fel riktning, menar Andreas Widlund.
Sex dagar manifesterade Greenpeace genom sin närvaro sitt missnöje.
– Det var väldigt kallt och extremt mycket vind men vi klarade det, och jag tycker att vi lyckades få fram budskapet som vi var där för att förmedla, berättar Andreas Widlund.
Jobbade åt oljeindustrin
Det är långt från Stilla Havet till Umeå men han är uppvuxen på en gård med djur utanför Vindeln och tror att miljöengagemanget grundlades tidigt. Ändå tog klättringen honom i stället till Oslo och ett jobb som industriklättrare. Vilket i sin tur ledde till att han så småning om började arbeta offshore åt norska oljeindustrin.
– Det var väldigt spännande helt klart men jag trivdes aldrig riktigt bra för jag passade såklart inte in och personligen så klarar jag inte av att jobba i oljeindustrin längre, att sluta var den enda väg jag kunde gå, förklarar Andreas Widlund.
Klättrar för miljön
Som miljöaktivist har han också deltagit i klätteraktioner mot kolkraft i Tyskland och mot kärnkraft i franska Normandie. Aktionen mot Shell har fått ringar på vattnet och nyligen protesterade hundratals i kajak i Seattle där oljeriggen ligger just nu i väntan på alla tillstånd ska bli klara.
Paul Hagel, som arbetar för Shell i Haag och är företagets talesperson i det här projektet, framhåller å sin sida att Shell bedrivit undersökningar i Arktis i hundra år och menar att det handlar om att hitta sätt att tillgodose mänsklighetens ökande krav på energi.
– Det här är en fråga som delar människor men det jag tycker är tråkigt är att Greenpeace väljer att skapa rubriker istället för att delta i en konstruktiv debatt, säger Paul Hagel, Arctic Campaign Manager i Nederländerna.
Men när Andreas Widlund hör det suckar han lite lätt.
– Shell är ett av de största bolagen i världen och problemet är ju att det inte lyssnar, tycker han och fortsätter:
– Men jag känner bara att jag är lyckligt lottad som fick möjligheten att faktiskt stå upp för mig själv, och stå upp för alla andra där ute som inte kan göra sin röst hörd.
Lever som han lär
Och som ytterligare ett led i att leva som han lär flyttar Andreas Widlund nu till Lofoten i Norge.
– Jag ska försöka försörja mig som klätterguide, njuta av den fantastiska naturen och jobba så lite som möjligt, säger han och skrattar gott.