Efter en lång tid som hemlös fick ”Martin” en provanställning som ledde till ett deltidsjobb, och så småningom ett hyreskontrakt på en lägenhet.

Vi kallar honom ”Martin” eftersom han inte vill att arbetsgivare och kollegor ska känna igen honom.

– Jag tappade tron på att jag skulle kunna leva ett normalt liv. Jag såg bara mörker och trodde inte att det här skulle kunna ske, säger Martin.

Bra att satsa på bostäder

Att kommunen nu säger sig vilja satsa på att snabbare ordna bostäder för hemlösa med ”bostad först” tycker han är bra.

– Det hade inneburit en oerhörd lättnad och trygghet för mig.

Men att socialnämnden beslutat att vänta på eventuella statliga medel för att sätta igång gör honom bekymrad.

– Att bara tro att det ska komma pengar från staten tror jag inte. Det måste pressas på och jagas, annars händer inget.