Natta jär mörk a kall

iteråm stöuwjern.

Man släpp i alla fall

möijja a flöuwjern.

Da kåm hä än person, järä a Fia ?

Najmän seijjern åt, hä jär jö hon, a Sankta Lucia.

Vå hon jär grann a fin,

jusa i håre.

Hä dråppa stearin,

gåre sä gåre.

Hon hav ä rött ä bann, utani sia.

Naj nö val I sätt’mä ne än stann, a seijj a Lucia.

Sä go än saffrans’bull

leigg oppa brecka.

Panna jä varm a full,

man kan få hecka.

Hav Dö än karamäll, såm I få djii’a ?

För hon jär da raijnt för bra a snäll, a Sankta Lucia.

A hon hav baker’åm

än hop a tärnern.

Dem stå a glemma såm

sola a stjärnern.

No hadd I fäll idag, såm ilt’åm tia.

Men nö val I lungern’mä ä tag a seijj a Lucia.

Tärnern dem våra oong,

jusa i hanna.

Hair’åt dem fårra sjoong,

Glans över stranna.

Hänna låt bätter än ”Tjo fadderia”.

Naj nö val I sätt’mä ne idjenn, a seijj a Lucia.

A nager pajka håå

stut oppa skallåm.

I funder åm dem våå

frå Norsjö’vallåm.

Naj’män hä jär jö dem frå Långmiir’lia.

A dem vankne redan föri fem, a fåårt a Lucia.

Pajkarn dem gå än swaing,

uti stromp’lästa.

Sjoong åm än stallar’draing

såm vatt’n hästa.

Jig såm hadd tainkt’åm ut, a tjera schiia.

Men nö val I tjå’mä än menut, a seijj a Lucia.

Hon kåm vårt’enda år,

faijjen a vacker.

Spri värmen där hon står,

sä man slut skakker.

Hä tjänns jö nästan da, såm hä vor bliia.

Da man få seijj oppå a Sankta Lucia.