Det började med att Rebecka Ljungholm fick utslag på benen som inte gick över. Hon var gravid, och det var först när hennes barnmorska tog urinprov på henne som sjukdomen upptäcktes. På två månader gick hon från fullt frisk till att få dialysbehandling.

– Jag var tvungen att göra abort i fjärde månaden för att jag var så nära att stryka med. Hjärtat orkade inte både njursvikt och graviditet samtidigt, säger Rebecka Ljungholm och fortsätter:

– Det var jobbigt både psykiskt och fysiskt. Jag tror inte att jag smälte vad som hade hänt förrän ett år efter, för jag hade så mycket att bearbeta med sjukdomen.

Döpte njuren till Tryggve

Efter ett år och tre månader av dialysbehandling fick hon det efterlängtade samtalet från regionen – de hade hittat en donator åt henne.

– Jag blev chockad och skakade väldigt mycket. Jag kunde inte tro det förrän jag vaknade upp efter operationen och hade en ny njure, säger Rebecka Ljungholm.

Nu orkar Rebecka Ljungholm mycket mer och njuter av att slippa dialysen. Hon har till och med döpt sin nya njure.

– Jag sa till mamma att jag skulle döpa den till namnsdagen som är när jag transplanteras. När jag fick min njure var det Tryggve. Det känns som ett passande namn, för det är ju en trygghet att ha fått den.

Begränsad under pandemin

Som infektionskänslig under coronapandemin har hennes liv blivit begränsat.

– Men när corona är över vill jag resa och gå på restaurang, sådant som jag inte kunde när jag var sjuk. 

Hon drömmer också om att bli mamma.

– Det är alltid en risk när man är sjuk och transplanterad, men jag vill ändå försöka.

Hör Rebecka Ljungholm berätta om känslorna inför hennes donator i klippet ovan.