Stöttingfjället i Lappland – ett område ungefär lika stort som Sörmland – är nu helt utan basservice.

På Latikbergs byaskola i Vilhelmina kommun är det rast. Det har snöat och backen utanför skolan nyttjas flitigt. Det finns en snowboard som alla får använda.

– Jo, du vet backen är inte så lång och det ta väl tio sekunder att åka ner, men jag har i alla fall gjort en 360 i den, säger Lukas Strandberg på sitt breda Vilhelminamål.

Elva elever på skolan

Han är en av elva elever som går på skolan just nu och det är den sista årskullen på Latikbergs byaskola. Nu ska den också läggas ner och det är den sista byaskolan i hela området. Stöttingfjället är bara en skugga av sitt forna jag. Byarna, de försvinner en efter en.

– Det är en katastrofal utveckling för oss som bor här utanför tätorterna. En följd av rationaliseringar, men också en medveten politisk styrning av hur man vill ha det. Det skulle centraliseras, säger Harald Holmberg, som bor i Norrbäck.

Följt utveckligen

Han har följt utvecklingen i Stöttingfjällsområdet och har skrivit flera små böcker om byarna runt omkring.

Stöttingfjället ligger i Lappland, inom Vilhelmina, Storuman, Lycksele och Åsele kommuner. Det är ett område ungefär lika stort som Sörmland. Närmare tretusen personer bodde här under 1940–talet. Idag är det cirka 400 personer som bor i området. Här fanns minst ett tiotal skolor, och lika många affärer. Nu finns ingenting kvar längre.

”Inte det Sverige som svenskarna vill ha”

– Ja, det är farligt därför att det blir en värdegrundsförskjutning där man tänker att vissa männiksor är värd till exempel akutvård och andra inte. Tittar man historiskt på det så kan kan man märka en socialisering så vi som är mindre värda vi självmant går in i en fålla som faktiskt blir vår egen slaktbänk. Det är inte bra och inte heller det Sverige som jag tror svenskarna vill ha, säger Inez Abrahamzaon, som är före detta ordförande i organisationen Hela Sverige ska leva.