I mitten av juli prövades samtyckeslagen för första gången i Högsta domstolen. Uppmärksamheten i media var stor och målet uppmärksammades i tv, radio och på nyhetssajter. 

Men Sara, som anmält en man för våldtäkt och nu skulle få sitt fall prövat i HD, kände att hon inte fick veta någonting och saknade stöd. 

– Jag hade ingen aning om vad som hände, jag fick ringa runt själv och blev hänvisad runt till olika åklagare. Det kändes som att jag blev bortglömd, som att jag liksom försvann ur bilden.

”En käftsmäll”

Förra året ändrades reglerna för vilka brottsoffer som har rätt till målsägandebiträden i hovrätt och Högsta domstolen. Nu får brottsoffret ett målsägandebiträde bara om det finns särskilda behov, som till exempel att brottsoffret ska höras igen. 

Sara är en av dem som nekats målsägandebiträde, något som hon menar har förvärrat en redan jobbig situation. 

- Det gjorde det definitivt. Jag ville veta vad som sagts och gjorts men fick inga svar. Det var som en käftsmäll.

”Grät mig till sömns”

När Sara nekades målsägandebiträde valde hon att inte vara med på förhandlingarna, istället spelades inspelningar från tingsrätten upp i hovrätten. När domen i HD skulle komma fick hon veta det först dagen innan, och då av sitt tidigare målsägandebiträde som egentligen var på semester.

– Jag blev så chockad när jag fick veta att den skulle komma redan nästa dag. Media visste att den skulle komma innan jag visste det. Jag grät mig till sömns på natten och jag fick gå hem tidigare från jobbet dagen då domen kom. Då var det överallt, radio, tv och tidningar. 

Linda Sundlöf var kvinnans målsägandebiträde i tingsrätten, när Sara sedan blev utan biträde kände Linda att hon ändå ville stötta henne – utan att få lön för det – eftersom hon tycker frågan är så viktig.

–  Jag tycker att i alla sexualbrottsmål så bör målsäganden få ha kvar sitt målsägandebiträde ända tills dess att målet är slutligt avgjort.