Juva var fyra år när hon blev sjuk i leukemi. Familjen bor 11 mil väster om Sundsvall det blev långa sjukhusvistelser i Umeå. 

För familjen har det varit en tuff period med år av oro. Mamma Jannice Eklöf är tacksam över vården, men menar att familjen hade behövt mer stöd. 

– När fokus ligger på att bota cancern är det inte så lätt att ta hand om sig själv och man räcker inte till för sina andra barn, det blir inte bra, säger hon. 

Storasyster går i terapi  

Sedan i höstas är Juva färdigbehandlad och idag mår hon bra. Men för de andra familjemedlemmarna har det jobbiga kommit efteråt. Juvas storasyster Jennilie går nu i samtal för att bearbeta all stress som Juvas sjukdom inneburit. Hon hade velat ha samtalsstöd under de år som lillasyster åkte in och ut från sjukhus. 

– Jag var liten då, kanske 11 när min syster fick leukemi. Jag trodde hon skulle dö och fick ett väldigt behov att ha kontroll över familjen, säger Jennilie.  

”Inte lätt att ta hand om sig själv” 

Och detta är inte ovanligt. Jannice Eklöf vittnar om att många av dem hon träffat på sjukhus har hållit ihop till sista behandling men att måendet hos familjen ofta kraschar då, när det mest akuta är över.  

Hon tycker att alla familjemedlemmar borde få kurator- eller psykologstöd redan från dag ett.  

– Det är inte så lätt att ta hand om sig själv. Jag bloggade för Barncancerfonden, det var mitt sätt att sätta ord på känslorna. Alla är olika, säger Jannice.