– Det har gått oförskämt bra – jag har har skrivit en radionovell som har sänts och också fått en novell utgiven av förlaget Novellix, berättar Stina Stoor.

Novellix är specialiserat på nyskrivna noveller som ges ut i fickformat och i samma omgång som Stina Stoor har Klas Östergren publicerats. I serien där Stina Stoor är nummer 27 finns också noveller av Selma Lagerlöf, August Strindberg och Hjalmar Söderberg.

Stina Stoors novell ”Ojura” handlar om de människor som lever i utkanten och som inte är riktigt rumsrent. Stina Stoor har ett närmast magiskt språk med en stor detaljskärpa. Få kan beskriva livet i marknivå som hon; rallarrosens snår förvandlas till en äventyrlig djungel, och rostiga harvar och slåttermaskiner beskrivs som skeppsvrak som sköljts upp vid en okänd kust.

Skolad i köket

– Jag lärde mig hur man berättar i missionshuset i Lill-Vännäs och i köket hemma i Balåliden, berättar Stina Stoor.

Vid köksbordet berättades historier där fiskarna blev allt större och jakterna alltmer spännande.

– Mitt tänkespråk är min fars bondska utvecklat i timmerkojor och flottning.

Stina Stoor har alltid skrivit, som barn diktade hon ihop sagor om tomtar för att glädja sin mor. Hon skrev ett egenhändigt ihopsatt julspel som sattes upp i missionshuset. Byns få barn var skådespelare och Stina Stoor fick stå i predikstolen.

Noveller om hembyn

Hon har sedan länge en nästan färdigskriven roman, men den är inte mogen att ges ut ännu. Just nu skriver hon på en novellserie som ska handla om människor och miljöer i Balåliden; hennes litterära landskap.

– Det finns så mycket att berätta härifrån – de flesta husen är öde i dag, människorna som bodde där är borta, och om inte jag gör det blir det inte berättat, säger hon.

Få författare har haft en motsvarande start på karriären. Stoor vann Umeå novellpris på sin första novell.

– Det som triggade mig att skriva var att jag fick höra att jag inte dög till nånting. Det gjorde mig så arg att jag bestämde mig att skriva en väldigt bra novell. Jag var trygg när jag skickade in den eftersom jag visste att juyn inte skulle ta reda på mitt namn om den inte höll måttet.

– När jag fick besked att jag vunnit satt jag här på köksgolvet och grät och ringde min man som trodde att någon hade dött i familjen.

Efterfrågas

Hon har aldrig sänt manuskript till något förlag.

– Hittils har jag fått beställningar och haft fullt sjå att klara alla deadlines, säger Stina Stoor. Det är ett par agenter och förlag som fiskar efter manus men jag vill gärna att det jag skriver blir bra innan jag vågar lansera något.

Hennes stora förebilder är amerikanskan Shirley Jackson som är mest känd som skräckförfattare, och så beundrar hon Torgny Lindgren.

– När jag läste Torgny Lindgren kände jag mig mindre ensam och där fanns människor som jag kände igen. Här i Balåliden finns många motsvarande öden; exempelvis den lille pojken som trodde att han kunde flyga och hoppade från taket på det trevåningshus där jag nu bor.