Förväntningarna och förhoppningarna var stora när det australiensiska företaget Dragon mining startade gruvan i Svartliden för ungefär två år sedan. Mellan 40 och 50 arbetstillfällen i en avfolkningsbyggd på gränsen mellan Storuman och Lycksele är naturligtvis betydelsefulla.

Starten blev också ganska lyckad. Det första året gav en vinst efter finansiella poster på 22,5 miljoner. Samtidigt var det första året kantat av olika miljö- och arbetsmiljöproblem. Omfattande dammning från anrikningsverket, brister i dammkonstruktioner och utsläpp av kemikalier var några saker som länsstyrelsen uppmärksammade.

Detta har också vägt tungt när miljödomstolen igår sa nej till en utökning av brytningen från 300 000 till 500 000 ton malm.

En utökad brytning ger förbättrad lönsamhet och som det ser ut nu kan det behövas. Andra halvåret 2006 gjorde bolaget 8,6 miljoner i förlust. Resultatet är anmärkningsvärt dåligt med tanke på att guldhalterna i fyndigheten är förhållandevis höga, jämfört med exempelvis Björkdalgruvan utanför Skellefteå eller Lappland goldminers planerade gruva i Fäboliden.

Möjligen kan en förklaring till de ekonomiska problemen för Svartlidengruvan vara att man säkrat mer än hälften av guldproduktionen från gruvan vid ett guldpris på drygt 400 dollar per ounce. Ingen vidare affär med tanke på att guldpriset just nu ligger på runt 740 dollar per ounce.

Det återstår att se om Daragon mining förmår att få brytningen lönsam utan en ökning av den brutna volymen. Men helt klart är att det är en allvarlig motgång för den växande gruvnäringen i Västerbotten att två av de nya gruvorna, Svartliden och Blaiken, nu är i ekonomisk kris.

Arne Müller